Oj, vilket långt inlägg jag skrev för ett par dagar sedan - och givetvis försvann det innan jag hann publicera. Ibland tror jag att det är meningen, att jag har "fått av mig" skrivlusten. Det kanske inte är meningen att det ska publiceras.
Ny vecka, ny måndag. När jag var liten så kändes veckorna oändliga, liksom helgerna. Idag är tiden ständigt flyende. Våren är här, snön smälter väldigt fort nu och de jättehöga drivorna sjunker ihop till smutsiga kullar påminnande om en lång, kall, snörik vinter. Jag saknar den inte. Visst är det underligt att, ju äldre jag blir, desto underligare känns övergången till en ny årstid. Att snön verkligen ska smälta var något jag inte betvivlade eller förvånades över som liten. Idag, snart 39 år gammal känns den insikten allt längre bort. Jag blir FÖRVÅNAD när snön smälter, gräsmattan lyser gul och platt mellan fläckarna och blommorna börjar dyka upp här och där. Har det att göra med att min känsla av hopp blir allt mindre, ju äldre jag blir? Det vore i så fall oerhört sorgligt.
Den här helgen har kyrkan haft Generalkonferens, direksänt från tabernaklet i Salt Lake City. Lördag och söndag har varit uppbokade av satellitutsändningar, matlagning och måltider. Gårdagens eftermiddag tillbringade jag dock hemma, det blir tröttsamt att sitta på hårda stolar i längden. Budskapen har rört sig kring det heliga äktenskapet, befallningen att gifta sig, att bibehålla andligheten i våra liv, vara förberedda, eniga och starka. Dallin H Oaks fångar alltid min uppmärksamhet med sina tydliga och kraftfulla tal, den här gången talade han om önskningar och behov. Det går att åsidosätta behovet av mat för det större behovet av att fasta. Det går även att åsidosätta behovet av tak över huvudet och sömn för det större behovet av att uppnå ett betydelsefullt mål. Den här helgen har jag känt mig uppmanad att stå upp för det som är rätt, att fortsätta göra det som är grundläggande och förstå vad som är celestialt. Vi behöver alla lära oss att leva efter celestiala lagar - här och nu, annars kan vi inte göra det i evigheten. Det är här vi grundlägger våra vanor.
Jag har lärt mig ytterligare saker de senaste dagarna; och det är att Läran och Förbunden är inspirerad skrift för alla sista dagars heliga IDAG. Jag behöver den i mitt liv, den klargör en hel del för mig, upplyfter både mig och David och hjälper oss att göra oss av med sådant som inte är betydelsefullt.
