Oj, vilket långt inlägg jag skrev för ett par dagar sedan - och givetvis försvann det innan jag hann publicera. Ibland tror jag att det är meningen, att jag har "fått av mig" skrivlusten. Det kanske inte är meningen att det ska publiceras.
Ny vecka, ny måndag. När jag var liten så kändes veckorna oändliga, liksom helgerna. Idag är tiden ständigt flyende. Våren är här, snön smälter väldigt fort nu och de jättehöga drivorna sjunker ihop till smutsiga kullar påminnande om en lång, kall, snörik vinter. Jag saknar den inte. Visst är det underligt att, ju äldre jag blir, desto underligare känns övergången till en ny årstid. Att snön verkligen ska smälta var något jag inte betvivlade eller förvånades över som liten. Idag, snart 39 år gammal känns den insikten allt längre bort. Jag blir FÖRVÅNAD när snön smälter, gräsmattan lyser gul och platt mellan fläckarna och blommorna börjar dyka upp här och där. Har det att göra med att min känsla av hopp blir allt mindre, ju äldre jag blir? Det vore i så fall oerhört sorgligt.
Den här helgen har kyrkan haft Generalkonferens, direksänt från tabernaklet i Salt Lake City. Lördag och söndag har varit uppbokade av satellitutsändningar, matlagning och måltider. Gårdagens eftermiddag tillbringade jag dock hemma, det blir tröttsamt att sitta på hårda stolar i längden. Budskapen har rört sig kring det heliga äktenskapet, befallningen att gifta sig, att bibehålla andligheten i våra liv, vara förberedda, eniga och starka. Dallin H Oaks fångar alltid min uppmärksamhet med sina tydliga och kraftfulla tal, den här gången talade han om önskningar och behov. Det går att åsidosätta behovet av mat för det större behovet av att fasta. Det går även att åsidosätta behovet av tak över huvudet och sömn för det större behovet av att uppnå ett betydelsefullt mål. Den här helgen har jag känt mig uppmanad att stå upp för det som är rätt, att fortsätta göra det som är grundläggande och förstå vad som är celestialt. Vi behöver alla lära oss att leva efter celestiala lagar - här och nu, annars kan vi inte göra det i evigheten. Det är här vi grundlägger våra vanor.
Jag har lärt mig ytterligare saker de senaste dagarna; och det är att Läran och Förbunden är inspirerad skrift för alla sista dagars heliga IDAG. Jag behöver den i mitt liv, den klargör en hel del för mig, upplyfter både mig och David och hjälper oss att göra oss av med sådant som inte är betydelsefullt.
måndag 4 april 2011
onsdag 30 mars 2011
Frösådd och kryddor
Onsdag. Ny start på bloggandet.
Idag har jag äntligen satt pumpafröna och squashfröna! De står nu övertäckta av plastfolie i mitt varma söderfönster och svettas underbart. Så småningom sätter jag dem i större krukor och någon gång i maj sätter jag ut dem direkt i varm, gödslad jord, gärna blandad med lite sand. Det kommer att bli ollonpumpor "Honey Bear" och "Black Zucchini". Pumporna blir mörkt gröna, relativt små och får gult, saftigt fruktkött som är perfekt för ugnsstekning, soppor, pajer och liknande. Squashen blir svartgrön och skörden riklig, vilket jag längtar efter. Förra året fick jag både vintersquash och pumpa av Kristina, härliga plantor som tog sig ENORMT i mina pallkragar. Pumporna spred sig överallt och jag fick flera stycken som jag kunde använda i matlagning, stora gyllengula och ett par gröna också. Zucchinin blev mörkgrön och frodig, jag fick både JÄTTESTORA (ca 5 dm långa och drygt 1 dm i omkrets) och mindre. Alla var underbara att äta och jag gav bort massor. I fjol sådde jag och skördade även blandsallad (såband), morötter och gul lök. Salladen var oerhört tacksam (drivbänk med lock fungerade underbart), morötterna skördade jag alldeles för tidigt och gallrade inte tillräckligt, så de blev pyttesmå. Löken blev aldrig riktigt stor, jag tror att jag hade för lite jord i den kragen. Blomkålen, vars plantor jag köpte på Ljustorps handelsträdgård fick en parasit och dog innan det hann bli mer än druvsmå kålhuvuden. Sorgligt! Jag planterade även tomater, men de blev rankiga och fula, och frukterna blev aldrig riktigt klara. Jag tror inte att tomater passar här, det blåser för mycket och jag har för lite odlingsmöjligheter.
Sedan satte jag även sommarmalva, riddarsporre, pion, akleja och jordgubbar, varav malvan växte mest och blev vackrast. Jordgubbarna känns inte heller som något för mig.
I år blir det som sagt pumpor och squash, men även ruccolasallad, morötter (såband), spenat (såband), lin och sommarblommor. Allt ska direktsås när jorden är varm, nylagd, gödslad och blandad. Jag har även planer på att sätta ett nytt fruktträd, förmodligen plommon. Vi tänker förmodligen ta ner det gamla äppelträdet, som aldrig har burit frukt så länge jag har bott här (snart åtta år). Jag har också lite hemliga drömmar om potatis och mer sallad, men vi får se vad som får plats i pallkragarna. Det jag definitivt behöver är mer jord, gödsel (kanske från ett stall i närheten?) och ett bra ogräsmedel. Jag måste också sköta om marken mer, genom att klippa gräset oftare. Och så har vi ju den nya jordplätten vid brevlådan, också, där jag planterade funkia och några fetblad i höstas. Massor av ogräs kom helt gratis med den VÄLDIGT DYRA jorden, som enligt försäljaren var "perfekt för odling", men det skulle - också enligt honom - vara åkerjord. Nåja, vis av erfarenheten, eller åtminstone en smula skeptisk inför fler, ska jag se till att ogräset i år inte kväver mina drömmar om en blommande halvrundel nedanför brevlådan. Och jag ska sätta lökar där, också. Påskliljor och tulpaner.
Så, nu är jag definitivt klar för dagen vad det gäller trädgården den kommande sommaren. Tre goda brödlimpor ska bakas idag och ges bort och jag ska göra en stor sats gryta eller gratäng, också, även det att ge bort. Det blir en trevlig omväxling mot min sedvanliga dagslättja! ;)
Idag har jag äntligen satt pumpafröna och squashfröna! De står nu övertäckta av plastfolie i mitt varma söderfönster och svettas underbart. Så småningom sätter jag dem i större krukor och någon gång i maj sätter jag ut dem direkt i varm, gödslad jord, gärna blandad med lite sand. Det kommer att bli ollonpumpor "Honey Bear" och "Black Zucchini". Pumporna blir mörkt gröna, relativt små och får gult, saftigt fruktkött som är perfekt för ugnsstekning, soppor, pajer och liknande. Squashen blir svartgrön och skörden riklig, vilket jag längtar efter. Förra året fick jag både vintersquash och pumpa av Kristina, härliga plantor som tog sig ENORMT i mina pallkragar. Pumporna spred sig överallt och jag fick flera stycken som jag kunde använda i matlagning, stora gyllengula och ett par gröna också. Zucchinin blev mörkgrön och frodig, jag fick både JÄTTESTORA (ca 5 dm långa och drygt 1 dm i omkrets) och mindre. Alla var underbara att äta och jag gav bort massor. I fjol sådde jag och skördade även blandsallad (såband), morötter och gul lök. Salladen var oerhört tacksam (drivbänk med lock fungerade underbart), morötterna skördade jag alldeles för tidigt och gallrade inte tillräckligt, så de blev pyttesmå. Löken blev aldrig riktigt stor, jag tror att jag hade för lite jord i den kragen. Blomkålen, vars plantor jag köpte på Ljustorps handelsträdgård fick en parasit och dog innan det hann bli mer än druvsmå kålhuvuden. Sorgligt! Jag planterade även tomater, men de blev rankiga och fula, och frukterna blev aldrig riktigt klara. Jag tror inte att tomater passar här, det blåser för mycket och jag har för lite odlingsmöjligheter.
Sedan satte jag även sommarmalva, riddarsporre, pion, akleja och jordgubbar, varav malvan växte mest och blev vackrast. Jordgubbarna känns inte heller som något för mig.
I år blir det som sagt pumpor och squash, men även ruccolasallad, morötter (såband), spenat (såband), lin och sommarblommor. Allt ska direktsås när jorden är varm, nylagd, gödslad och blandad. Jag har även planer på att sätta ett nytt fruktträd, förmodligen plommon. Vi tänker förmodligen ta ner det gamla äppelträdet, som aldrig har burit frukt så länge jag har bott här (snart åtta år). Jag har också lite hemliga drömmar om potatis och mer sallad, men vi får se vad som får plats i pallkragarna. Det jag definitivt behöver är mer jord, gödsel (kanske från ett stall i närheten?) och ett bra ogräsmedel. Jag måste också sköta om marken mer, genom att klippa gräset oftare. Och så har vi ju den nya jordplätten vid brevlådan, också, där jag planterade funkia och några fetblad i höstas. Massor av ogräs kom helt gratis med den VÄLDIGT DYRA jorden, som enligt försäljaren var "perfekt för odling", men det skulle - också enligt honom - vara åkerjord. Nåja, vis av erfarenheten, eller åtminstone en smula skeptisk inför fler, ska jag se till att ogräset i år inte kväver mina drömmar om en blommande halvrundel nedanför brevlådan. Och jag ska sätta lökar där, också. Påskliljor och tulpaner.
Så, nu är jag definitivt klar för dagen vad det gäller trädgården den kommande sommaren. Tre goda brödlimpor ska bakas idag och ges bort och jag ska göra en stor sats gryta eller gratäng, också, även det att ge bort. Det blir en trevlig omväxling mot min sedvanliga dagslättja! ;)
tisdag 29 mars 2011
Börjar året med sista mars?
Självklart inte, dock har jag lagt av med bloggandet i större utsträckning och ägnat mig åt mycket annat. Sammanfattningen av de gångna sex månaderna blir:
Min svärmor Eivors sjukdom och död den 17:e december 2010. Begravning 21 januari. Vi ska sprida hennes aska i Hamrafjällen på hennes födelsedag, den 30 juni i år.
Jag fick ett nytt ämbete som rådgivare i Unga kvinnor, tillsammans med Marie som president och Lillemor som första rådgivare - och tvingades lämna Primär!!!
Jag blev gravid, helt utan hormonmedicinering, men det slutade i missfall i slutet av februari. Var hemskt illamående de sista dagarna, blödde dock inte lika mycket eller hade lika ont den här gången som tidigare. Besök hos Ludmila var positivt, hon sa att jag KAN bli gravid av mig själv, jag ska hålla reda på ÄL och sedan ge järnet. Hon är för rolig. ;)
Vad mer har hänt? Bert, min svärfar, har hanterat ensamheten på ett utomordentligt sätt, jag och David är så stolta över honom, och tacksamma för att han är så stark. Han har anlitat en städfirma som städar varannan vecka, beställer hem mat fem dagar i veckan från en lokal cateringfirma och har hjälp med tvätten av hemtjänsten 2 gånger i månaden. Vi besöker honom runt 1 gång i veckan. Det är underligt, förut var vi jämt där, men nu när Eivor är död så blir det inga nästan dagliga telefonsamtal eller ständiga besök. Det fungerade också, men på sätt och vis är det skönt att inte vara ständigt påpassad. Bert är väldigt snäll, oerhört omtänksam. Jag är bara rädd att vi inte ska ge honom det han behöver, för han ber ju aldrig om något!
Min storasyster AL fick stora problem med njurstenar och fick åka till Umeå för sprängning, sedan hade hon kateter till ena njuren i nästan 2 månader innan den kunde dras och allt såg "normalt" ut igen. Det tärde på henne. Med det och mitt missfall så fick vi bättre kontakt med varandra; prövningar är bra på det sättet. :)
Ja, LCHF är det bara att lägga på hyllan - permanent. Det är ingen nyttig metod att gå ner i vikt eller vara frisk, inte för någon - i längden. Det finns en metod som jag VET fungerar och som ingen kan göra om: VISDOMSORDET.
* Grönsaker och frukt: ska användas med försiktighet och tacksägelse
* Nötkött, fläsk, vilt, lamm, fågel: ska användas sparsamt
* Säd såsom vete, ris och havre: vilka är livets ”stav”
Att helt undvika:
Alkohol
Tobak
Te och kaffe
Droger, olagliga eller lagliga
* Upphör med att vara lat
* Upphör med orenhet
* Upphör med att sova längre än nödvändigt
* Gå till sängs tidigt – så ska jag inte bli trött
* Kliv upp tidigt – så kommer min kropp och mitt sinne att bli stärkt
Bra vägledning:
* Din kropp är sådan att den ska kunna tillåta din ande att fungera genom den
* Skydda och vakta din kropp
* Inta inte något som skadar kroppens organ – kroppen är helig
* Kroppen är ditt sinnes instrument och grunden till din karaktär (!)
* Min kropp är den helige Andens tempel – som bor i mig (1 Kor 6:19)
Om motion:
“Rest and physical exercise are essential, and a walk in the fresh air can refresh the spirit” Ezra Taft Benson
Så - 25% av året har gått och det är 9 månader kvar tills vi firar slutet av 2011. Vad vill jag uppnå med resten av det här året? Vilka är mina mål? Det jag vill uppnå under det här året är:
HÄLSA
* Regelbundna måltider och varierad, hälsosam kost
* Regelbunden motion, 3-5 gånger/vecka (inklusive promenader, aerobics, simning)
* Väga som jag gjorde när jag kom hem från Österåsen i november 2008.
HUSET
* Bygga och installera ett nytt badrum
* Måla om sovrummet och tapetsera en fondvägg
* Så och skörda blommor och grönsaker samt plantera ett fruktträd
PERSONLIGT
* Ta regelbundna ÄL-tester
* Skriva färdigt en av böckerna Cadgwith eller Frankie Evertree och skicka in till ett förlag
Det är inga överdrivna mål eller önskningar, de ligger inom ramen för vad jag kan göra om jag anstränger mig bara en smula varje dag. Den stora frågan är om jag VILL förvalta min kropp vist, förvalta mitt hem på ett klokt sätt, se till att jag är fertil och har tillräckligt med självtillit för att använda mina talanger fullt ut?
Min svärmor Eivors sjukdom och död den 17:e december 2010. Begravning 21 januari. Vi ska sprida hennes aska i Hamrafjällen på hennes födelsedag, den 30 juni i år.
Jag fick ett nytt ämbete som rådgivare i Unga kvinnor, tillsammans med Marie som president och Lillemor som första rådgivare - och tvingades lämna Primär!!!
Jag blev gravid, helt utan hormonmedicinering, men det slutade i missfall i slutet av februari. Var hemskt illamående de sista dagarna, blödde dock inte lika mycket eller hade lika ont den här gången som tidigare. Besök hos Ludmila var positivt, hon sa att jag KAN bli gravid av mig själv, jag ska hålla reda på ÄL och sedan ge järnet. Hon är för rolig. ;)
Vad mer har hänt? Bert, min svärfar, har hanterat ensamheten på ett utomordentligt sätt, jag och David är så stolta över honom, och tacksamma för att han är så stark. Han har anlitat en städfirma som städar varannan vecka, beställer hem mat fem dagar i veckan från en lokal cateringfirma och har hjälp med tvätten av hemtjänsten 2 gånger i månaden. Vi besöker honom runt 1 gång i veckan. Det är underligt, förut var vi jämt där, men nu när Eivor är död så blir det inga nästan dagliga telefonsamtal eller ständiga besök. Det fungerade också, men på sätt och vis är det skönt att inte vara ständigt påpassad. Bert är väldigt snäll, oerhört omtänksam. Jag är bara rädd att vi inte ska ge honom det han behöver, för han ber ju aldrig om något!
Min storasyster AL fick stora problem med njurstenar och fick åka till Umeå för sprängning, sedan hade hon kateter till ena njuren i nästan 2 månader innan den kunde dras och allt såg "normalt" ut igen. Det tärde på henne. Med det och mitt missfall så fick vi bättre kontakt med varandra; prövningar är bra på det sättet. :)
Ja, LCHF är det bara att lägga på hyllan - permanent. Det är ingen nyttig metod att gå ner i vikt eller vara frisk, inte för någon - i längden. Det finns en metod som jag VET fungerar och som ingen kan göra om: VISDOMSORDET.
* Grönsaker och frukt: ska användas med försiktighet och tacksägelse
* Nötkött, fläsk, vilt, lamm, fågel: ska användas sparsamt
* Säd såsom vete, ris och havre: vilka är livets ”stav”
Att helt undvika:
Alkohol
Tobak
Te och kaffe
Droger, olagliga eller lagliga
* Upphör med att vara lat
* Upphör med orenhet
* Upphör med att sova längre än nödvändigt
* Gå till sängs tidigt – så ska jag inte bli trött
* Kliv upp tidigt – så kommer min kropp och mitt sinne att bli stärkt
Bra vägledning:
* Din kropp är sådan att den ska kunna tillåta din ande att fungera genom den
* Skydda och vakta din kropp
* Inta inte något som skadar kroppens organ – kroppen är helig
* Kroppen är ditt sinnes instrument och grunden till din karaktär (!)
* Min kropp är den helige Andens tempel – som bor i mig (1 Kor 6:19)
Om motion:
“Rest and physical exercise are essential, and a walk in the fresh air can refresh the spirit” Ezra Taft Benson
Så - 25% av året har gått och det är 9 månader kvar tills vi firar slutet av 2011. Vad vill jag uppnå med resten av det här året? Vilka är mina mål? Det jag vill uppnå under det här året är:
HÄLSA
* Regelbundna måltider och varierad, hälsosam kost
* Regelbunden motion, 3-5 gånger/vecka (inklusive promenader, aerobics, simning)
* Väga som jag gjorde när jag kom hem från Österåsen i november 2008.
HUSET
* Bygga och installera ett nytt badrum
* Måla om sovrummet och tapetsera en fondvägg
* Så och skörda blommor och grönsaker samt plantera ett fruktträd
PERSONLIGT
* Ta regelbundna ÄL-tester
* Skriva färdigt en av böckerna Cadgwith eller Frankie Evertree och skicka in till ett förlag
Det är inga överdrivna mål eller önskningar, de ligger inom ramen för vad jag kan göra om jag anstränger mig bara en smula varje dag. Den stora frågan är om jag VILL förvalta min kropp vist, förvalta mitt hem på ett klokt sätt, se till att jag är fertil och har tillräckligt med självtillit för att använda mina talanger fullt ut?
måndag 4 oktober 2010
Falsk minestrone med apelsin
Ibland känns det falska helt rätt. Jag vill inte göra en "riktig" minestrone, vad det nu är, jag nöjer mig med att använda de många kilon av köttfärs som fyller frysen. Och då blir det ofta soppa. Jag älskar soppa! Det är enkelt att göra, det är mättande och det passar så suveränt bra när det blåser ute och löven virvlar till marken. Så här är min falska minestrone, hur falsk den är vet jag inte, men den är åtminstone god.
Falsk minestronesoppa/gryta med apelsinsmak
ca 800 g köttfärs, tinad
3 förpackningar krossade tomater
5-6 buljongtärningar (helst höns)
apelsinpeppar, cayenne, vitpeppar, svartpeppar, örtsalt, spiskummin (vitlök är valfritt)
2 gula lökar, grovt hackade
4 morötter, strimlade med potatisskalaren
1 bit vitkål, strimlad med kniven eller vad man nu vill använda
smör
vatten
Stek köttfärs, lök, vitkål och morötter i smör. Tillsätt krossade tomater, buljongtärningar, vatten och kryddor och koka ca 15-45 minuter, beroende på hur mjukt och smakrikt du vill ha allt. Färdigt! :) Servera med ett färskt bröd och eller gör den krämig med crème fraiche eller vispgrädde á la LCHF. Tillsätt gärna lite outspädd apelsinjuice för den där extra apelsintouchen.
Falsk minestronesoppa/gryta med apelsinsmak
ca 800 g köttfärs, tinad
3 förpackningar krossade tomater
5-6 buljongtärningar (helst höns)
apelsinpeppar, cayenne, vitpeppar, svartpeppar, örtsalt, spiskummin (vitlök är valfritt)
2 gula lökar, grovt hackade
4 morötter, strimlade med potatisskalaren
1 bit vitkål, strimlad med kniven eller vad man nu vill använda
smör
vatten
Stek köttfärs, lök, vitkål och morötter i smör. Tillsätt krossade tomater, buljongtärningar, vatten och kryddor och koka ca 15-45 minuter, beroende på hur mjukt och smakrikt du vill ha allt. Färdigt! :) Servera med ett färskt bröd och eller gör den krämig med crème fraiche eller vispgrädde á la LCHF. Tillsätt gärna lite outspädd apelsinjuice för den där extra apelsintouchen.
måndag 20 september 2010
Politiska funderingar - dagen efter
Vilken underbar dag! Solen skiner, det är klarblå himmel, getingarna segar sig fram för att hitta något ätbart. Musklerna värker pga kolhydratsbrist och jag är ständigt trött. Men jag ska inte och vill inte klaga.
Runtom mig lever människor på gränsen till överlevnad varje dag. De andas ångest, uppgivenhet, ensamhet, sorg och besvikelse. Jag tänker på många som utförsäkras från Försäkringskassan, enligt gällande regler, trots att de inte äger förmågan att arbeta i någon grad. Det är omänskligt. Tänkte inte Alliansen på detta när de instiftade de här reglerna? Trodde de att alla sjuka människor magiskt skulle återfå någon grad av hälsa för att passa in i systemet? Men de som inte passar in i systemet, som trots allt fortsätter att vara oförmögna att arbeta - vad finns det för lösning för dem? Det är många politiska partier som kallar sjukreglerna för omänskliga. Och det är de, för de som inte fångas upp. Reglerna går att tillämpa på alla som kan rehabiliteras för att sedan återbördas till arbetslivet i någon grad. Men för de som inte kan? Läste det beryktade "Klamydiabrevet" i natt och blev iskall. Vägrar Alliansen att ta itu med dessa människor?
Den här kvinnan är inte ensam. Det är fler - runtom oss - som i nuläget riskerar att utförsäkras. De förlorar sin enda inkomst, oavsett om det är en privat finansierad sjukförsäkring eller en statlig. Vad ska de då göra? OM Alliansen fortsätter att "regera" i Sverige under ytterligare 4 år så måste det ske en förändring. Vi svenskar kan se till att den förändringen inträffar. Det måste vi. Alla som har röstat på en fortsatt Alliansregering för att de vill ha fortsatt bättre lön och lägre skatter förstår inte vad den förbättringen innebär för vår välfärd. De förstår inte att den permanent skadar vården, skolan och omsorgen. De kan inte se att det innebär att människor de älskar, känner eller ser på väg till skolan eller jobbet en dag kommer att sitta på en bänk i stan. Utan boende, utan inkomst. Utan någonting i Sveriges avlånga land som beskyddar dem. Var är Sverige på väg? Strunt samma vilket parti som sitter med majoritet i Riksdagen, det är inte människorna där som är viktiga. Jag struntar i vilka frontfigurer som förknippas med varje parti; jag vill se uppriktig omtanke om Sverige och svenskarna. Jag vill se förståelse för dem som idag inte omfattas av de gällande reglerna, de som hamnar i kläm. Det behövs förutseende, mänsklighet, vidsynthet, kärlek. Empati.
Jag har ingenting att klaga på; men om min man råkade ut för en olycka och blev kroniskt handikappad och/eller arbetsoförmögen så skulle han förmodligen utförsäkras inom ett par år. Vi skulle tvingas sälja vårt hus, hitta en billig bostad och sedan räkna dagarna tills pengarna var slut. Var och en av oss är bara ett eller två steg från randen idag. Vem som helst kan hamna där. Fler kommer att göra det de här kommande åren. Låt oss då se om det är viktigare att skaffa fler jobb än att ta hand om de som verkligen inte KAN jobba. Alliansen arbetar utifrån en svart-vit bild av verkligheten. Vi behöver betydligt fler gråzoner. Eller hur?
Runtom mig lever människor på gränsen till överlevnad varje dag. De andas ångest, uppgivenhet, ensamhet, sorg och besvikelse. Jag tänker på många som utförsäkras från Försäkringskassan, enligt gällande regler, trots att de inte äger förmågan att arbeta i någon grad. Det är omänskligt. Tänkte inte Alliansen på detta när de instiftade de här reglerna? Trodde de att alla sjuka människor magiskt skulle återfå någon grad av hälsa för att passa in i systemet? Men de som inte passar in i systemet, som trots allt fortsätter att vara oförmögna att arbeta - vad finns det för lösning för dem? Det är många politiska partier som kallar sjukreglerna för omänskliga. Och det är de, för de som inte fångas upp. Reglerna går att tillämpa på alla som kan rehabiliteras för att sedan återbördas till arbetslivet i någon grad. Men för de som inte kan? Läste det beryktade "Klamydiabrevet" i natt och blev iskall. Vägrar Alliansen att ta itu med dessa människor?
Den här kvinnan är inte ensam. Det är fler - runtom oss - som i nuläget riskerar att utförsäkras. De förlorar sin enda inkomst, oavsett om det är en privat finansierad sjukförsäkring eller en statlig. Vad ska de då göra? OM Alliansen fortsätter att "regera" i Sverige under ytterligare 4 år så måste det ske en förändring. Vi svenskar kan se till att den förändringen inträffar. Det måste vi. Alla som har röstat på en fortsatt Alliansregering för att de vill ha fortsatt bättre lön och lägre skatter förstår inte vad den förbättringen innebär för vår välfärd. De förstår inte att den permanent skadar vården, skolan och omsorgen. De kan inte se att det innebär att människor de älskar, känner eller ser på väg till skolan eller jobbet en dag kommer att sitta på en bänk i stan. Utan boende, utan inkomst. Utan någonting i Sveriges avlånga land som beskyddar dem. Var är Sverige på väg? Strunt samma vilket parti som sitter med majoritet i Riksdagen, det är inte människorna där som är viktiga. Jag struntar i vilka frontfigurer som förknippas med varje parti; jag vill se uppriktig omtanke om Sverige och svenskarna. Jag vill se förståelse för dem som idag inte omfattas av de gällande reglerna, de som hamnar i kläm. Det behövs förutseende, mänsklighet, vidsynthet, kärlek. Empati.
Jag har ingenting att klaga på; men om min man råkade ut för en olycka och blev kroniskt handikappad och/eller arbetsoförmögen så skulle han förmodligen utförsäkras inom ett par år. Vi skulle tvingas sälja vårt hus, hitta en billig bostad och sedan räkna dagarna tills pengarna var slut. Var och en av oss är bara ett eller två steg från randen idag. Vem som helst kan hamna där. Fler kommer att göra det de här kommande åren. Låt oss då se om det är viktigare att skaffa fler jobb än att ta hand om de som verkligen inte KAN jobba. Alliansen arbetar utifrån en svart-vit bild av verkligheten. Vi behöver betydligt fler gråzoner. Eller hur?
söndag 19 september 2010
Valvaka, lite valångest och illamåendeminnen av krabba...
Söndag.
Vilken dag! :) Väl på kapellet upptäckte jag och maken utspridda saker över parkeringen av privat karaktär vilket ledde mig till att tro att något "fuffens" hade ägt rum där... Så jag kikade i soptunnan och: lo and behold - där låg ännu mer saker som bara stank stöldgods..! Jag ringde upp tjejen vars namn stod i den tappade kalendern och fick bekräftat att hon och hennes familj hade haft inbrott i sin husbil dagen innan mitt i centrum. Hmm, och sedan dyker en del av grejorna upp här - spännande! Usch, vad hemskt att råka ut för det där, jag skulle känna mig så ARG och förtvivlad att någon har gjort våld på mina saker och framförallt kränkt mig. Det är givetvis inte lika vidrigt som att bli misshandlad, men det är ändå skrämmande och kränkande. Fy skäms på giriga människor som inte har respekt för andras saker! Men de slängde åtminstone sakerna i en soptunna, inte på marken. Det var nästan som om de ville att sakerna skulle hittas. Hmm. Nåja. Polisen kom ett par timmar senare och ville se var jag hade hittat sakerna och sedan rotade de runt efter mer grejor på området. Barnen var aktiva i sökandet, också, jag berättade det mesta och de blev väääääldigt nyfikna på att hitta saker som de INTE fick röra utan skulle berätta om för en vuxen. Oj, vad de letade. :)
Ja, vad mer? Igår åkte vi till svärföräldrarna för att äta färsk krabba. Jag har aldrig ätit det förut, men tänkte att det måste vara underbart eftersom både hummer, räkor och kräftor är så gott. Men icke. Jag mådde verkligen illa! Och varje krabba vägde säkert ett kg!! De var kluvna i hälften och 90 % bestod av en brunaktig, romblandad makrilldoftande grunka som inte gick att äta. Resten var ätligt, men otroooooligt svåråtkomligt! Åh, vad jag petade med det där smala, virknålsliknande redskapet..! Och det fanns såser till, vilka jag struntade i eftersom varje tugga var millimeterstor och inte riktigt inbjöd till att dränkas i hovmästarsås á la senap och ättika. Det var en varm, svettig och illamående kväll och det hjälpte inte att veta att jag hade ätit mat för ungefär 150 kr - priset hjälpte inte smaken ett dugg. Jag hade hundra gånger hellre ätit innanmätet till en calzone. :)Kontentan: Ingen mer krabba = USCH!
Gårdagens prommis tog knäcken på mig, jag är fortfarande alldeles trött och jag inser att sockret tar längre tid på sig att försvinna den här gången än tidigare. Jag har mer huvudvärk och blir yr och illamående på kvällen. Inte så roligt. Men jag laddar med vatten och hoppas på bättre dagar. :) Imorgon blir det studiebesök på Medelpadsarkivet - det ser jag i varje fall fram emot!!!!!
Vilken dag! :) Väl på kapellet upptäckte jag och maken utspridda saker över parkeringen av privat karaktär vilket ledde mig till att tro att något "fuffens" hade ägt rum där... Så jag kikade i soptunnan och: lo and behold - där låg ännu mer saker som bara stank stöldgods..! Jag ringde upp tjejen vars namn stod i den tappade kalendern och fick bekräftat att hon och hennes familj hade haft inbrott i sin husbil dagen innan mitt i centrum. Hmm, och sedan dyker en del av grejorna upp här - spännande! Usch, vad hemskt att råka ut för det där, jag skulle känna mig så ARG och förtvivlad att någon har gjort våld på mina saker och framförallt kränkt mig. Det är givetvis inte lika vidrigt som att bli misshandlad, men det är ändå skrämmande och kränkande. Fy skäms på giriga människor som inte har respekt för andras saker! Men de slängde åtminstone sakerna i en soptunna, inte på marken. Det var nästan som om de ville att sakerna skulle hittas. Hmm. Nåja. Polisen kom ett par timmar senare och ville se var jag hade hittat sakerna och sedan rotade de runt efter mer grejor på området. Barnen var aktiva i sökandet, också, jag berättade det mesta och de blev väääääldigt nyfikna på att hitta saker som de INTE fick röra utan skulle berätta om för en vuxen. Oj, vad de letade. :)
Ja, vad mer? Igår åkte vi till svärföräldrarna för att äta färsk krabba. Jag har aldrig ätit det förut, men tänkte att det måste vara underbart eftersom både hummer, räkor och kräftor är så gott. Men icke. Jag mådde verkligen illa! Och varje krabba vägde säkert ett kg!! De var kluvna i hälften och 90 % bestod av en brunaktig, romblandad makrilldoftande grunka som inte gick att äta. Resten var ätligt, men otroooooligt svåråtkomligt! Åh, vad jag petade med det där smala, virknålsliknande redskapet..! Och det fanns såser till, vilka jag struntade i eftersom varje tugga var millimeterstor och inte riktigt inbjöd till att dränkas i hovmästarsås á la senap och ättika. Det var en varm, svettig och illamående kväll och det hjälpte inte att veta att jag hade ätit mat för ungefär 150 kr - priset hjälpte inte smaken ett dugg. Jag hade hundra gånger hellre ätit innanmätet till en calzone. :)Kontentan: Ingen mer krabba = USCH!
Gårdagens prommis tog knäcken på mig, jag är fortfarande alldeles trött och jag inser att sockret tar längre tid på sig att försvinna den här gången än tidigare. Jag har mer huvudvärk och blir yr och illamående på kvällen. Inte så roligt. Men jag laddar med vatten och hoppas på bättre dagar. :) Imorgon blir det studiebesök på Medelpadsarkivet - det ser jag i varje fall fram emot!!!!!
lördag 18 september 2010
Dag 3 av ...?
Tröttheten är ett välkänt tecken så här från början med LCHF och de här första dagarna är inget undantag. Men vädret var vackert och maken glad så vi gav oss ut på promenad. Och utan att någon märkte det så blev det den "långa" promenadsträckan. Vi har en lagom och en lång, varför vi inte har en kort vet jag inte. Hmm. Den lagom långa är runt 5 km, den här är nästan en mil. Upp och ner är den, slingrande och krokig med hästar, kossor och får, så man får inte tråkigt. Förutom på vintern, då är den ganska kall och lång och hal. Men då går vi aldrig här. Så tröttheten slog in när det var ungefär 1/5 av vägen kvar, då formligen kände jag hur energin tog HELT slut. Men jag måste ju fortsätta, det känns löjligt att tvinga maken att hämta bilen. Skulle jag sitta där på en stubbe med bara ett par kilometer kvar och vänta in honom? Usch, nej. På tal om att formligen känna; efter bara några kilometer kände jag hur benmusklerna svällde. Jag har väldigt lätt att få muskler, jag borde förmodligen ha satsat på någon form av styrkesport, kanske varpa eller tyngdlyftning eller något i den stilen. Jag har gigantiska vadmuskler, jag skojar inte. Så nu har väl de första förlorade kilona kommit tillbaka i form av muskler. Skit också!
Nåväl, dagen har varit väldigt givande; jag har inte ätit en smula kolhydrater, handlat inför veckan, ätit färska morötter från "landet", promenerat, myst och sett det första avsnittet på 3:e säsongen av Merlin. Älskar den serien. Ja, jag vet att det är en tonårsserie, men det hjälps inte, den är sååå bra!
Nu ska jag faktiskt bara slöa en liten stund, duscha och sedan fara till svärföräldrarna för att äta en hel krabba. Lördagkväll. :)
Nåväl, dagen har varit väldigt givande; jag har inte ätit en smula kolhydrater, handlat inför veckan, ätit färska morötter från "landet", promenerat, myst och sett det första avsnittet på 3:e säsongen av Merlin. Älskar den serien. Ja, jag vet att det är en tonårsserie, men det hjälps inte, den är sååå bra!
Nu ska jag faktiskt bara slöa en liten stund, duscha och sedan fara till svärföräldrarna för att äta en hel krabba. Lördagkväll. :)
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)