Vilken underbar dag! Solen skiner, det är klarblå himmel, getingarna segar sig fram för att hitta något ätbart. Musklerna värker pga kolhydratsbrist och jag är ständigt trött. Men jag ska inte och vill inte klaga.
Runtom mig lever människor på gränsen till överlevnad varje dag. De andas ångest, uppgivenhet, ensamhet, sorg och besvikelse. Jag tänker på många som utförsäkras från Försäkringskassan, enligt gällande regler, trots att de inte äger förmågan att arbeta i någon grad. Det är omänskligt. Tänkte inte Alliansen på detta när de instiftade de här reglerna? Trodde de att alla sjuka människor magiskt skulle återfå någon grad av hälsa för att passa in i systemet? Men de som inte passar in i systemet, som trots allt fortsätter att vara oförmögna att arbeta - vad finns det för lösning för dem? Det är många politiska partier som kallar sjukreglerna för omänskliga. Och det är de, för de som inte fångas upp. Reglerna går att tillämpa på alla som kan rehabiliteras för att sedan återbördas till arbetslivet i någon grad. Men för de som inte kan? Läste det beryktade "Klamydiabrevet" i natt och blev iskall. Vägrar Alliansen att ta itu med dessa människor?
Den här kvinnan är inte ensam. Det är fler - runtom oss - som i nuläget riskerar att utförsäkras. De förlorar sin enda inkomst, oavsett om det är en privat finansierad sjukförsäkring eller en statlig. Vad ska de då göra? OM Alliansen fortsätter att "regera" i Sverige under ytterligare 4 år så måste det ske en förändring. Vi svenskar kan se till att den förändringen inträffar. Det måste vi. Alla som har röstat på en fortsatt Alliansregering för att de vill ha fortsatt bättre lön och lägre skatter förstår inte vad den förbättringen innebär för vår välfärd. De förstår inte att den permanent skadar vården, skolan och omsorgen. De kan inte se att det innebär att människor de älskar, känner eller ser på väg till skolan eller jobbet en dag kommer att sitta på en bänk i stan. Utan boende, utan inkomst. Utan någonting i Sveriges avlånga land som beskyddar dem. Var är Sverige på väg? Strunt samma vilket parti som sitter med majoritet i Riksdagen, det är inte människorna där som är viktiga. Jag struntar i vilka frontfigurer som förknippas med varje parti; jag vill se uppriktig omtanke om Sverige och svenskarna. Jag vill se förståelse för dem som idag inte omfattas av de gällande reglerna, de som hamnar i kläm. Det behövs förutseende, mänsklighet, vidsynthet, kärlek. Empati.
Jag har ingenting att klaga på; men om min man råkade ut för en olycka och blev kroniskt handikappad och/eller arbetsoförmögen så skulle han förmodligen utförsäkras inom ett par år. Vi skulle tvingas sälja vårt hus, hitta en billig bostad och sedan räkna dagarna tills pengarna var slut. Var och en av oss är bara ett eller två steg från randen idag. Vem som helst kan hamna där. Fler kommer att göra det de här kommande åren. Låt oss då se om det är viktigare att skaffa fler jobb än att ta hand om de som verkligen inte KAN jobba. Alliansen arbetar utifrån en svart-vit bild av verkligheten. Vi behöver betydligt fler gråzoner. Eller hur?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar