Tröttheten är ett välkänt tecken så här från början med LCHF och de här första dagarna är inget undantag. Men vädret var vackert och maken glad så vi gav oss ut på promenad. Och utan att någon märkte det så blev det den "långa" promenadsträckan. Vi har en lagom och en lång, varför vi inte har en kort vet jag inte. Hmm. Den lagom långa är runt 5 km, den här är nästan en mil. Upp och ner är den, slingrande och krokig med hästar, kossor och får, så man får inte tråkigt. Förutom på vintern, då är den ganska kall och lång och hal. Men då går vi aldrig här. Så tröttheten slog in när det var ungefär 1/5 av vägen kvar, då formligen kände jag hur energin tog HELT slut. Men jag måste ju fortsätta, det känns löjligt att tvinga maken att hämta bilen. Skulle jag sitta där på en stubbe med bara ett par kilometer kvar och vänta in honom? Usch, nej. På tal om att formligen känna; efter bara några kilometer kände jag hur benmusklerna svällde. Jag har väldigt lätt att få muskler, jag borde förmodligen ha satsat på någon form av styrkesport, kanske varpa eller tyngdlyftning eller något i den stilen. Jag har gigantiska vadmuskler, jag skojar inte. Så nu har väl de första förlorade kilona kommit tillbaka i form av muskler. Skit också!
Nåväl, dagen har varit väldigt givande; jag har inte ätit en smula kolhydrater, handlat inför veckan, ätit färska morötter från "landet", promenerat, myst och sett det första avsnittet på 3:e säsongen av Merlin. Älskar den serien. Ja, jag vet att det är en tonårsserie, men det hjälps inte, den är sååå bra!
Nu ska jag faktiskt bara slöa en liten stund, duscha och sedan fara till svärföräldrarna för att äta en hel krabba. Lördagkväll. :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar