God, god kokosmjölkssoppa med sting - LCHF

Man börjar med följande, gärna dagen innan:
Salsa:
6-8 mogna tomater skärs i bitar
½ dl olivolja
5-6 fint skurna gröna chili (konserverad, hot)
vitpeppar, svartpeppar, örtsalt chili
Kokas tills salsan är genomkokt och lagom stark

Soppan:
Skär ett par tomater i bitar, stek i smör
Tillsätt den kylda salsan och rör om tills den är varm. Tillsätt hemgjort jordnötssmör (jag mixar salta jordnötter och tillsätter lite vispgrädde och smält smör för konsistens).
Tillsätt nu ett paket krämig kokosmjölk, 18 % fett och ca 3 % kolhydrater samt ca 2 dl vispgrädde. Rör om. Krydda eventuellt med mer örtsalt och vitpeppar. Värm och servera! Jätteeeeeegod!

Pizzasallad LCHF

LCHF funkar, det gör det verkligen! Här kommer ett underbart recept på pizzasallad som jag redan älskar:

2,5-3 liter strimlad vitkål
3 morötter, strimlade
2 dm purjolök - den vita delen - strimlad
Läggs i kallt vatten.

Koka ihop:

2 dl matättika
1,5 dl rapsolja
1 tsk vitpeppar
2-3 tsk fransk senap
4 tsk strösocker
3 tsk salt
2 tsk oregano och basilika

Dränera salladen och lägg i en bunke, häll över dressingen och rör om. Låt dra i minst 10 minuter innan du äter. Håller ca 1 vecka i kylskåp, övertäckt.

Yeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeees!!

-5 kg!!! Det här funkar verkligen för mig!!! Jag äter gott och tills jag är mätt, och sedan håller jag mig mätt lääääääänge! Hur det få vara så här underbart? 5 kg är borta. På 17 dagar. 2,5 veckor är ju inte mycket tid, men eftersom jag är så otålig så vill jag egentligen inte vänta ett helt år innan jag har kommit till min idealvikt. Men jag måste göra det. Det är det bästa. Och det absolut bästa är att jag inte känner mig frestad att sluta upp med det. Inte ens när det finns underbart chokladiga kladdkakemuffins. Eller vingummi. Eller choklad. Choklad. Jag har känt doften av färskt, saftigt bröd och längtat efter att känna smaken. Men jag vill inte kasta bort mitt resultat eller min oväntade och nyfunna karaktär. Jag ger inte efter för suget - för första gången i hela mitt vuxna liv! Och för mig är det en oerhörd vinst. Hösten är här med klar och kall luft, klarblå himmel och varm sol. Det finns ett överflöd av rönnbär och träden börjar sakta skifta i färg. Om fem dagar är jag, David, mina föräldrar och min tvillingsyster och hennes man i Alcudia. Jag provade baddräkten för ett par timmar sedan och kände mig redo för stranden. Jag är fortfarande väldigt överviktig, men jag är på helt rätt väg nu. Underbart. :)

Det behövs fler recept

Mer mat! Jag börjar få kläm på den här dieten nu. Men det behövs recept, massor av recept för att jag inte ska fastna i det förutsägbara.
Frukost i dag blev 3 stekta ägg och 3 skivor bacon.
Lunch idag blev 1 strimlad paprika och 1 dm skivad gurka - med 1 msk vinägerdressing; 1 dm skivad dansk salami och 50 g skivad ost.
Middag idag blev ugnsgrillade revbensspjäll med vitkåls- och paprika sallad (med vinägerdressing) och creme fraiche sås (paprika/vitlök/svartpeppar/oerhört lite farinsocker)
Mellanmål: Jag gjorde ett runt nötbröd av en blandning av sesamfrön, solroskärnor, salta jordnötter och sötmandlar som jag mixade till ett mjöl, blandade med ett ägg och ca 10 g smält smör. Det körde jag i mikron på full effekt i ca 2,5 minuter tills det var fast och "gräddat". Sedan bredde jag på smör och delade i små bitar - jättegod nötsmak! Och SÅÅÅÅÅ LCHF!!!!
Den här dieten går bättre och bättre, jag känner mig klarare i huvudet, gladare, lugnare men är fortfarande väldigt trött och hängig i musklerna. Och idag fick jag världens sötsug, jag kände doften av smör och socker blåsa in genom sovrumsfönstret och föreställde mig att grannen bakade en stor, härlig, saftig sockerkaka. Och jag föreställde mig hur jag tuggade i mig bit efter bit... Men jag ger inte efter för sötsuget. Jag känner att det här fungerar och att jag mår bra av det. Och jag går ner i vikt! Om insulinet sänks och min fertilitet ökar så är det VÄRT DET - ALLA GÅNGER!!! :)

Alla feta lögner

Hur många böcker finns det om viktnedgång? Förmodligen fler än det finns fog för. Alldeles säkert! Jag håller just nu på att läsa Skaldemans bok "ät dig ner i vikt", och även om jag håller med om det mesta, så behöver jag läsa med skeptiska ögon. För jag har ju matats (!) med idéer om vad som är "bra" för kroppen ända sedan jag var liten. Fett=kärlsjukdomar och övervikt. Men det verkar inte så, inte nu. Jag går ju ner i vikt, men faktum är att jag är tröttare än någonsin tidigare, jag är trött på kvällarna och sover som en stock, förutom att jag drömmer mycket, mycket, mycket! Innebär det att jag egentligen sover väldigt lätt? Drömmarna är grafiska och innehållsrika och de avlöser varandra i intensiva episoder. Musklerna känns tröttare än tidigare - äter jag för lite kolhydrater? Till och med när jag skriver det här - och då har jag ändå varit vaken i 3 timmar - så känner jag för att gå och lägga mig. Hjärnan är vaken, men kroppen är trött, precis så känns det.
Dagens frukost:
5 skivor bacon, 2 stekta ägg, 80 g 31 % ost och 1 msk smör - 1 stort glas vatten. Mycket fett och en del proteiner, men oerhört lite kolhydrater. Jag får nog klämma i mig en tomat eller lite blåbär när jag kommer hem från frissan!!

Fett, fett och mera fett!!

8:e dagen av fett. Vispgrädde, smör, fet crème fraiche, fjällfil, Bregott, ägg, bacon, ost och salami... Och till det äter jag grönsaker, kål, dricker mjölk och vatten. Utan vatten hade jag inte överlevt; jag har ätit så mycket ägg den senaste veckan att jag borde skaffa egna hönor! Samtidigt börjar jag undra om jag kanske äter lite för mycket? Jag har ju ändå inte motionerat något speciellt den här veckan. Hmm. 2,5 kg har jag gått ner, det mesta försvann de 3 första dagarna, och sedan dess verkar det ha stått stilla. Jag får börja att motionera mer och äta mindre ägg - mindre portioner och mer grönsaker. Men ibland så längtar jag efter en vanlig, enkel soppa med ett grovt bröd. Jag längtar efter fettsnål mat med mer kolhydrater. Och ibland, ja ibland, så längtar jag väldigt mycket efter godis. Men jag blir mätt av maten, ja ibland blir jag så äckligt mätt att jag aldrig mer vill se mat. Och om jag kan förknippa mat med något som gör mig mätt och lite illamående så kanske jag inte förblir lika besatt av mat? Kanske jag börjar fokusera på annat i livet, t.ex. att skriva? Jag kan ju alltid hoppas. LCHF, ja, jag ger det 2 veckor till och om jag inte har gått ner totalt 5 kg då så slutar jag. Basta!

Nu blir det inga bullar!!

Idag började jag äta LCHF. Resultatet: Jag mår en smula illa av allt fett. Tanken (och doften) på smör och ägg får mig att känna det som om jag aldrig mer vill äta mat. Jag fick tvinga i mig middagen! :) Jag har inte känt mig hungrig på hela dagen, med undantag för imorse - innan frukosten. Ojojoj... Hoppas nu att det här fungerar och att magen inte kraschar av det. Men jag ska göra det minst 3 veckor framåt för att se om jag tappar någon vikt. Om jag inte gör det så struntar jag i den här dieten och kör Österåsens variant i stället. Dessutom ska jag börja vattengympa här på Alnö vecka 37, de har 2 pass i veckan, det passar mig bra. :)
Det finns oerhört mycket bloggar om LCHF på Internet, och Träningsplupp är en av de roligaste att läsa. Jag har skickat efter en kokbok i ämnet samt 2 inspirationsböcker, bland annat en om en tjej som har vägt 137 kg. Hennes blogg hittar du här. Jag ser faktiskt fram emot det, för jag känner redan efter en dag att jag blir mycket mättare (fortare) och håller mig mätt länge. Dessutom blir jag inte sötsugen. Så det gäller att hålla kolhydraterna på avstånd i flera veckor nu - liksom sockret - om jag vill bli sockerfri. Och det vill jag. Ja, hjälp, jag måste gå ner i vikt också. Jag har 35 kg övervikt, det är väldigt, väldigt mycket! Jag vet att jag kommer att klara det. Med variation. Ägg kan nog tänkas bli äckligt efter ett tag, tror jag. ;)

Pioneer Woman Cooks - Ree Drummond!

En ny kokbok som jag vill ha! Vill ha - vill ha - vill ha!
Ree Drummond, en humoristisk, talangfull och lycklig ranchfru i Oklahoma har sammanställt sina recept i ovan nämnda kokbok, och den kommer ut i England i november, då ska jag ha den. I USA kommer den ut i oktober, men jag skickar efter den från England - som alltid - så går det fortare.
I övrigt så går Österåsenveckorna FORT! Jag har till min besvikelse - och chock! - inte gått ner ett enda hekto trots att jag ätit bra och regelbundet, rört på mig varje dag och ansträngt mig enormt för att undvika äckligt god/söt/fet mat. Nåja, jag mår i alla fall bättre till kropp och själ av mitt nya liv, så jag ska försöka ignorera det faktum att vågen (från helvetet) inte uppskattar mina ansträngningar.
Jag ska se fram emot goda, nyttiga (och inte så nyttiga) recept från min favoritranchhemmafru och bara njuta av hösten som är i antågande. Hiiiyyaa!

Österåsentempo i 3 veckor!

Idag for min syster till Österåsens Hälsohem för 18 dagars hälsokurs... Och jag har hakat på! Inte där, förstås, utan här hemma. Jag har gjort ett schema, planerar maten och har hittills lyckats hålla mig till att göra det som är bestämt! :) Jag är så duktig.
Jag skrev tidigare om hur jobbigt allt tedde sig, och att mycket cirklade runt talet. Jag höll talet igår. Det var fruktansvärt INNAN. Och då menar jag verkligen fruktansvärt, jag var villig att lämna kyrkan för att slippa rädslan. Så hemsk kände jag mig. Men när jag väl satt på förhöjningen... ja, då infann sig ett lugn. Ett lugn som kommer sig av att veta att något är oundvikligt, det kommer att ske vad jag än tycker. Och jag visste att Himmelske Fader skulle ta hand om allt åt mig, att Han skulle ge mig kraften. Jag stod där med en fläkt riktad mot benen som skakade, svetten rann nerför ryggen och det var fruktansvärt varmt och fuktigt (ungefär 30 grader, underligt nog) och jag TALADE. Jag gjorde det. Inga hemska ryckningar (!), inga hemska skakningar, bara jag, mitt hår, talarstolen - svetten, såklart - och så alla som tittade på mig med glädje och kärlek. Och det var UNDERBART. Jag satt mig i 5 sekunder, klev sedan upp tillsammans med kören och sjöng fyra verser på hymnen vi hade övat samma morgon; "När från nattligt viloläger". Det var så vackert. Och sedan var det barntillsynen... Tänk dig fyra varma, glada, svettiga, kinkiga, törstiga och griniga barn och så jag. Jag sprang. Jag högg tag i. Jag ropade, förmanade, uppmuntrade, hotade, skrattade hysteriskt, torkade svetten, hoppade, sprang, grät en skvätt (inombords) och försökte få tag i alla som bet, slet, luggade, slog, smet, flinade och retades... Två timmars aerobics, det finns inget annat ord för det. Men, som sagt, jag överlevde. Och det är en hel vecka till nästa gång. Då ska jag vara bättre förberedd. Med mer böcker, lekar, bestämda regler och framförallt EN LEKTION!

Nu känner jag mig nöjd för idag. Jag ska gå och lägga undan äpplet i köket som flugorna kalasar på.

Regnet och måndagstankar

... 13 grader och ösregn. Fönstren är randiga av regnet och det droppar från taket. Jag älskar det ljudet. Det har varit en känslomässig helg. På många sätt bra, härlig, bra och stark. På andra sätt ansträngande, slitsam, tröttande och jobbig. Sjukdomar, ämbeten, utarbetade föräldrar, överaktiva känsliga barn, ensamhet, själviskhet... Det har varit jobbigt i barntillsynen med barn som inte är vana att vara där, föräldrar som inte förstår hur svårt det är för små barn att vara med totala främlingar som de inte känner någon trygghet hos. Jag önskar ibland att jag vore starkare, hade mer skinn på näsan. Att jag klarade av att säga det jag vill utan att känna mig på gränsen till tårarna. Helt enkelt på gränsen. Självklart har mycket att göra med att jag ska ha tal på söndag, då brukar veckan innan bli rätt förstörd av all min rädsla. Jag får huvudvärk, känner mig stressad, grinfärdig, trött, uppgiven. Jag blir så rädd! Tänk om jag bara kunde släppa det? Det är inte så att jag tänker på det hela tiden, men undermedvetet ökar stressen tills jag känner mig uppdämd av destruktiva känslor och det blir omöjligt för mig att få distans. Förrän det är över. Då blir jag också alldeles tom av ansträngningen. Ska det behöva vara så här svårt? Och blotta tanken på att jag ska behöva kombinera den pärsen med en lika jobbig barntillsyn nästa söndag gör att jag är frestad att strunta i allt. Sjukanmäla mig. Strunta i att komma. Hoppa av mitt medlemskap. Ska jag då behöva vara så begränsad av min rädsla för att tala inför andra människor? Och människor som jag känner, uppskattar, älskar, tycker om? Visst är det underligt? Lägger in en bild på första presidentskapet i kyrkan; President Thomas S Monson, Henry B Eyring och Dieter F Uchtdorf.

Ham and cheese bread och SOOOOOOOOL!

Åh, vad solen skiner! :) Det är ljuvligt, helt fantastiskt! I bakgrunden hörs Andrea Bocelli, denne gigant bland giganter samt hans like inom popen; Celine Dion sjunga The Prayer, med världens vackraste budskap.
I köket jäser mitt skink- och ostbröd, jag ska baka ut det som jag gör med kanelbullar; kavla ut degen, pensla med smör (samt vitlök och olivolja, som jag dock inte gör med bullar...) och strö över fyllningen - riven ost (en blandning av mozzarella och lagrad Gäseneost) och kokt skinka. Sedan rullar jag ihop, delar i 2 delar och gör 2 limpor av det. Väldigt enkelt! Det blir picknickmiddag i eftermiddag, vi har beställt biljetter till Harry Potter och Halvblodsprinsen kl. 17.30 och fick VÄLDIGT speciella platser, 3:e raden framifrån... Hmm, men vad gör man, det var fullt överallt! Är man ett Harry Potter freak så är man.
Lägger in en bild från Brännbollen vi hade med grenen igår kväll på Ängen, Södra berget. Vi var massor med folk och hade jätteroligt! Primär var ansvarig, och de gjorde ett toppenjobb! Såklart. :) Det är Petra och Marie på bilden.

Lemon Bars á la Bakerella!

Jag gjorde just Lemon bars - en lätt, saftig och citronig kaka som jag hoppas blir bra.. Receptet finner du ovan.
Det är en varm, tropisk och molnig dag och åskan mullrar runtom ön, det är snart dags att stänga ner datorn och det trådlösa nätverket, så att det inte händer något riktigt hemskt..! Huga! Ikväll blir det grillning och brännboll (eller åtminstone åskådande) på Södra Berget och imorgon fortsätter vi med huset - måla! :) Nu är resan till Alcudia ombokad, min pappa följer också med (!) så vi håller alla tummarna och hoppas på tur! :) Det är ju så roligt att han också vill göra detta!

Mitt kakberoende...

... ja, det är bara att erkänna; jag ÄR KAKBEROENDE! Jag ÄLSKAR att baka kakor i alla dess former, helst långpanna eftersom det blir MYCKET och jag får experimentera i större skala. Red Velvet, Best Moist Chocolate Cake, Banankaka och nu senast: Kokostoscakaka. En ljuvligt, kladdigt, smörig chokladbotten med en krispig och seg kolasmet med kokos ovanpå. Ja, jag älskar det. Jag medger det. Men jag äter åtminstone inte upp den, jag skickar med David på jobbet (stackarna, de måste ha gått upp ett par kilon sedan jag kom med i bilden), hivar ut i alla riktningar (grannarna brukar få ibland också) så att jag inte ska sitta hemma med en hel panna frestande kakor. Så nu fick nu se några ofokuserade bilder på den senaste kärleken. Jo, förresten, den bakas med fördel i långpanna med de sedvanliga höga kanterna, INTE en vanlig panna, då rinner smeten över kanterna. Men har man långpannan på vift så blir det då här.

Recept på toskakaka i långpanna:
200 grader, ca 15+10 minuter beroende på ugn (min varmluftsugn tar ca 10+7 min)

4 ägg
5 dl socker (ja, det är mycket)
Vispa ovanstående fluffigt och härligt, tillsätt
ca 200 gram smält, lätt avsvalnat smör
Blanda: 7 msk kakao, 2 tsk vaniljsocker, 2 tsk salt, 3 dl mjöl

Rör ihop allt och bred ut i smörad långpanna. Grädda ca 10 minuter (kakan ska fortfarande vara helt kladdig inuti när du tar ut den)

Under tiden - i en kastrull:

2 dl socker
1 dl ljus sirap
1,5 dl grädde
6 msk smör
Sist - tillsätt ca 200 g riven kokos

Låt sjuda 5 minuter, häll i kokosen sist, annars blir den inte lika krispig utan hellre mjuk. Häll smeten över kakan - jämnt - och sätt in den igen tills kolasmeten börjar få en gyllene färg.

Ta ut, låt svalna nästan helt. Skär i munsbitar - GOD!!

... och så gjorde jag några duschkrämer..!

Pollenca - ett gulglittrande schampo med en stark doft av citron, apelsin och varma, salta mallorkinska stränder.
Alcudia - en lilagrön, glittrande duschkräm som doftar citron, karamell, rosa paraplydrinkar och varm Alcudiasol.
Formentor - en klarblå och glittrande duschkräm med stark doft av viol, pepparmynta, karibiska stränder, kokos och mango; både svalka och hetta, precis som Formentor.

Bara ett litet inpass...

... vi längtar ju verkligen efter Alcudia, särskilt mamma som vi hoppas mår BRA (eller åtminstone inte har så ont hela tiden) den veckan och kan ta sig fram någorlunda obehindrat. Det är inte roligt att vara utomlands om man inte egentligen orkar gå till restaurangerna eller stranden. Och rullstolar har en tendens att vara trögkörda på sand... Så vi hoppas!!

En ny vecka i juli!

En ny vecka. Måndag och solen vill komma fram, nu kanske det är dags för vackert väder igen? Vi har ätit upp potatispiroger och smörgåsar, varit på Dalhalla och lyssnat på Sissel, Odd Nordstoga och Peter Jöback; den stora behållningen var Nordstoga - vilken fantastisk artist! Sissel sjöng för mycket pop, jag är bortskämd från konserten i Järvsö för några år sedan, den var ju något utöver det vanliga! Jöback var jättebra, särskilt melodin om Stockholm som han framförde med stor känsla. Ja... väl tillbaka på vårt traditionella B&B Chorsgården (som för övrigt var mysigt och hade jättebra frukost) sov vi ett par timmar innan vi skulle upp till Gökotta på Digerberget i Tällberg. Efter en dryg halvtimmes snurrande runt, runt fann vi äntligen vägen dit (de hade bara skyltat åt ett håll och vi kom inte från det hållet...). Någon minuts promenad i skogen (lätt blött efter en veckas intensivt regnande) nådde vi upp till en fantastisk utsikt över Siljan och bergen. Kulning, vallhorn och andra horn ekade i skogen och över nejden, vi fick höra om fäbodlivet, instrumenten, traditionen. Musik och sång som var något exceptionellt och gjorde vistelsen i Rättvik rättvisa. Jag älskade det, David också. Inga bilder, dock. På hemvägen hittade vi "vårt" hus i Alfta, det hade den färgsättning vi vill ha hemma, och som vi nu ska investera i, åtminstone på baksidan tills vidare.
Så... vi fastnade för Nordstoga och bestämde oss för att boka biljetter till Sissels julkonsert i december, så nu har vi gjort det och ska hämta ut dem imorgon. Och den här veckan blir det Harry Potter-premiär, det har jag sett fram emot. I helgen har jag gjort en till Red Velvet Cake till dopet som var igår; och imorgon gör jag en kaka till för Kvorumets aktivitet. Sedan blir det brännboll på torsdag och förmodligen grillning med svärföräldrarna också. :) Mycket att se fram emot! Tråkigt att David har börjat jobba igen, men jag ska göra mitt bästa för att underlätta för honom, så att inte övergången blir för påfrestande.
Jo; vi har bokat resa till Alcudia också, vi åker lördagen den 12 september och blir borta en vecka. Vi bor på Alcudia Pins, ett hotell MITT på stranden..! Jag ser verkligen fram emot det klara, vackra, sidenlena vattnet! Ovan är några sommarbilder som påvisar den ordentliga värmen vi har haft (och förhoppningsvis får igen?)!

Potatispiroger!

Ännu mer matnyttigt; potatispiroger:

Deg:
5-6 små kokta potatisar, gärna fortfarande lite varma
ca 100 g margarin
ca 5-8 dl vetemjöl eller mer
salt
2 ägg

Fyllning:
ca 400 g köttfärs
margarin
1 stor lök - grovhackad
4 portioner kokt basmatiris
1 pkt babyspenat
200 g strimlad salami
1 buljongtärning
sumackrydda
svartpeppar
trocomare

Degen -
Sätt ugnen på ca 200 grader. Skala potatisen, blanda med margarin och salt, mixa i ägg och vetemjöl till en relativt slät deg. Dela i bitar, det antal piroger du vill ha; stora eller små. Det räcker till åtminstone 7-8 stora piroger. Kavla ut degämnena till rundlar på väl mjölat bakbord, degen behöver vara fast och smidig. Lägg över den kavlade degen på smörpappersbeklädd plåt.
Fyllningen -
Stek lök tillsammans med köttfärs och buljong, tillsätt spenat, salami och kryddor, stek tills allt är väl blandat. Tillsätt det kokta basmatiriset och blanda väl.

Lägg en klick på ena sidan av degrundlarna och vik över det andra hörnet, kläm åt runt. Upprepa med resten av pirogerna. Grädda i ca 200 grader runt 15-20 minuter. Blir frasiga och mjuka och passar utmärkt till picknickmat. Det blir fyllning över vilket kan ätas som middags- eller lunchmat! Bra, va?

Red Velvet Cupcake med Cream Cheese frosting

Vilken underbar muffins! Muffins känns helt enkelt för ENKELT när man pratar om den här saftiga, röda, mjuka kakan med sin syrliga, krämiga glasyr. Muffins är en ganska torr sockerkaksbit, kanske med lite smak av citron, INTE den här giganten från södra USA! Fick inspirationen från Bakerella och bestämde mig för att jag nästa gång skulle utesluta kakaon (eller åtminstone minska på den) och istället prova att färga den blå och smaksätta den med pepparmint. Vilken underbar vinterkaka! Prova den, du kommer inte att ångra dig! Och så småningom ska jag prova att göra Bakerellas Cake Pops också, det ska bli så spännande!
Receptet kommer från elise.com:

Red Velvet Cupcake with Cream Cheese Frosting:

Ingredients
1 1/2 cups of sugar
1/2 cup (1 stick) of butter, room temperature
2 eggs, room temperature
2 1/3 cups of cake flour
2 tablespoons of Dutch-processed cocoa powder
1 teaspoon of baking soda
1 teaspoon of baking powder
1/2 teaspoon of salt
1 cup of buttermilk*
1 1/2 tablespoons of red food coloring
1 teaspoon of vanilla extract
1 teaspoon of distilled white vinegar
Frosting ingredients

1/2 cup of butter (1 stick), room temperature
8 oz of Philly cream cheese (1 package), room temperature
2 - 3 cups of powdered sugar
1 teaspoon of vanilla extract
*You can make your own buttermilk by adding a tablespoon of distilled white vinegar to milk and letting it stand for about 10 minutes.


Method
The cupcakes

1 Preheat the oven to 350°F. Beat the butter and sugar in an electric mixer for 3 minutes on medium speed until light and fluffy.

2 Add the eggs, one at a time, beating until each is fully incorporated. Be sure to scrape down the sides of the bowl to ensure even mixing.

3 In a large bowl, sift together the cake flour, cocoa powder, baking soda, baking powder, and salt. In another bowl whisk together the buttermilk, vinegar, vanilla extract, and red food coloring.

4 Add a fourth of the dry ingredients and mix, then add a third of the wet. Continue adding in a dry, wet, dry pattern, ending with the dry ingredients.

5 Scoop into cupcake papers, about 1/2 to 3/4 of the way full. Bake for 18-22 minutes or until a toothpick comes out clean. Rotate the pan after the first 15 minutes of baking to ensure even baking.

6 Allow to cool for one minute in the pan then transfer to a wire rack to cool completely. Makes about 2 1/2 dozen cupcakes.

The Frosting

1 Cream the butter and cream cheese together, about 3 minutes. Scrape down the sides and bottom of the bowl to ensure even mixing.

2 Add the vanilla extract and mix.

3 Add the powdered sugar, continually taste to get to desired sweetness. Pipe onto cooled cupcakes.

Helt fantastiska bloggar!!

Jag har hittat 2 underbara sidor av 2 ljuvliga kvinnor: Bakerella och The Pioneer Woman. Enbart bilderna gör mig lyrisk - man måste titta in för att förstå! Kakor, glass, klubbor, muffins... vilka fantasifulla kreationer!
Bakerella: bild på cheesecake pops
The Pioneer Woman: bild på pecan pie

Två månader till Andra sommaren

Regnet har fallit idag. :) Vi njöt av det, det behövdes så väl! Efter överläggningar har vi bestämt oss för att åka till Alcudia lördagen den 5 september, med Ving. Vi har tittat på hotellet Alcudia Pins som ligger precis vid stranden och ser så hääääääääääääärligt ut! Vilken underbar strand och vilket underbart vatten! Jag har hormonsvängningar i kroppen på grund av Provera, jag är arg, grinig och snarstucken och stackars David och resten av familjen får känna på det! Usch, vad hemsk jag är! Hoppas jag inte blir så där hemsk när jag kommer i klimakteriet! Nåja, här kommer en bild på stranden som jag kan njuta av.

Sommar, sommar, soooooommaaaaaaaaaaaaaar..!

2 juli. Kl. 11.00. 34 grader i skuggan. Lätt bris och klarblå himmel. Fukt och värme dallrar i luften, marken är torr och törstande. Plats: Alanya, Turkiet? Nej, Alnö, Sverige. I en sådan här situation är det idiotiskt att tänka på en utlandssemester, trots att det inte bara är värmen som drar när man lämnar Sverige, det är också atmosfären och maten. Det är 19 grader i havet, ca 23 grader i sjöarna och de få vindsfläktar som dyker upp är sporadiska och lynniga. Fukten dryper om tvätten. Gräsmattan blir alltmer gul. Grannen sopar sand i den stenbelagda gången med bar överkropp. Den första känslan som dök upp när jag vaknade var svettighet, om det nu är en känsla. Årets varmaste dag. Mjukglassen blir dyrare och mer åtrådd, fläktförsäljningen är hysterisk. Portabel luftkonditionering är ett måste. Siestan får ett nytt ansikte i Sverige, i Norrland. För det är här värmen är som mest påtaglig. Sommaren känns med ens lång, lång, lång. Som ett sommarlov. På fredag - möjligen - skulle det bli svalare. Då ska jag dammsuga. Laga riktig mat i stället för kräm och mjölk som alla människor verka äta nu. Jag tänker torka golvet, plocka undan alla handdukar och vattenflaskor som vältrar sig överallt och stänga av fläkten. Ändå planerar jag för 2 veckor i Alcudia i september. Och jag ser fram emot det.

Värme, kärlek och omtanke

Vilken man! Jag har världens bästa man. Med högt blodtryck så tål jag inte värmen särskilt bra, så när jag bestämde mig för att klippa gräset som är skyhögt efter en månads fri växt, så förstod jag att det skulle bli mycket avkylning senare... David blötte handdukar, flyttade mig till hammocken och sa åt mig att vila tills jag var bättre. Senare tvättade vi en husvägg som vi ska måla senare, jag måste ha fått lite av medlet i ögonen, för plötsligt såg jag inte riktigt, det var som att se genom vatten, helt "distorted" (vad heter det på svenska??) - ja, just ja, förvrängt! David förstod vad det var, jag trodde att jag höll på att få glaskroppsavlossning, men han tog mig till övervåningen, satte på duschen och duschade ögat ordentligt. Och då såg jag! Vilken underbar, underbar känsla! Min älskade David, som har sådan insikt och omtanke om mig. Som är rådig när jag själv förlorar instinkten. Han är så omtänksam. Tänk om alla kunde få ha sådana kärleksfulla makar. :)

Fantastiska nyheter - bönesvar!

Förändringen som fanns i mammas lever är borta! Kan det verkligen vara så att ett par månaders gemensam fasta och bön har gett så underbart resultat? För det syns ingenting längre! Hon var så lättad och lycklig när hon fick beskedet! Jag vet att böner hjälper, att Himmelske Fader lyssnar på oss, var och en när vi är uppriktiga och ärliga. Och jag är så tacksam för att Han lyssnade. :) Det gör Han ju visserligen alltid, men ändå. Det känns så bra.
Värmen har gått ner - en smula. Var över med en liten bordsfläkt till svärföräldrarna så att det blir drägligt i varje rum. Ja, vad ska man säga, det ÄR inte lätt att bli gammal för alla. Sjukdomar och tillfälliga tillstånd blir förstorade och livet blir svårt att leva. Dödsångest och uppgivenhet. Tänk om alla visste att det här livet bara är en kort stund, att det finns liv efter döden. Varför skulle vi annars lära oss att älska, att leva? Jag är så glad för att jag vet att döden också är en del av livet, av utvecklingen. It makes sense, på alla plan. Eller hur?

Söndagsvärme

Värmen fortsätter... Idag var det som mest 34 grader i skuggan och nu klockan 20 är det 28! Pollenca på Mallorca? Nej - Alnö, Sverige!! Hjärnan är fortfarande lika seg och blodtrycket stiger. Tur att det finns svala nedervåningar och fläktar! :) Jag orkade bara med sakramentsmötet i kyrkan idag, blodtrycket var så högt efteråt att jag fick åka hem och kyla ner mig. Det är så skönt att det finns MormonMessages på YouTube vid sådana tillfällen, så att man kan få andliga budskap rätt in i rutan. Underbart. Jag och David samt syrran och hennes man stannar hemma från resan till Templet den kommande veckan; vi har bett om att få vägledning och fått till svar att vi ska stanna och stödja mamma. Och det känns rätt. Mamma blev jätteglad när jag ringde och berättade det, men familjen är viktigast - av allt. Det känns underligt att höra andra prata om mammas cancer, det blir så allvarligt då, så verkligt. Men det är ju verkligt, hon har cancer, och det är allvarligt. Tillsammans kan vi kämpa för att hon ska bli frisk, om det är meningen. Tro, böner och fasta kan göra underverk, och om det är möjligt så ska det bli verklighet. Jag är så tacksam för evangeliet, för att jag vet att familjer varar för evigt, att vi är eviga. Vilken underbar känsla att veta att ingenting värdefullt försvinner, att det följer oss in i evigheten. Underbart. Dagens länk: En film om verklig kärlek, om en kärleksfull och kristuslik makes omsorg om sin eviga kamrat, sin hustru.

Nystart på en underbar sommar..!

Tihi! Nu är jag tillbaka och livet är komplicerat. Det ska det väl vara? Mamma har cancer, jag är barnlös och det är 30 grader i skuggan. Men ibland ser man inte välsignelserna för de stora prövningar som lurar runtom en; jag är faktiskt lycklig. Jag vet att jag har sanningen i mitt liv, att jag inte behöver söka, utan jag behöver utöva och älska. Det är så varm ute att hjärnan känns som sirap, kroppen rör sig långsammare än någonsin och det fullkomligt dallrar av hetta överallt! Och inget regn. :) Det är sommar och det är underbart. Tack och lov för skugga och fläktar. Och tidningar som man kan läsa även med en hjärna som inte fungerar riktigt.