2 juli. Kl. 11.00. 34 grader i skuggan. Lätt bris och klarblå himmel. Fukt och värme dallrar i luften, marken är torr och törstande. Plats: Alanya, Turkiet? Nej, Alnö, Sverige. I en sådan här situation är det idiotiskt att tänka på en utlandssemester, trots att det inte bara är värmen som drar när man lämnar Sverige, det är också atmosfären och maten. Det är 19 grader i havet, ca 23 grader i sjöarna och de få vindsfläktar som dyker upp är sporadiska och lynniga. Fukten dryper om tvätten. Gräsmattan blir alltmer gul. Grannen sopar sand i den stenbelagda gången med bar överkropp. Den första känslan som dök upp när jag vaknade var svettighet, om det nu är en känsla. Årets varmaste dag. Mjukglassen blir dyrare och mer åtrådd, fläktförsäljningen är hysterisk. Portabel luftkonditionering är ett måste. Siestan får ett nytt ansikte i Sverige, i Norrland. För det är här värmen är som mest påtaglig. Sommaren känns med ens lång, lång, lång. Som ett sommarlov. På fredag - möjligen - skulle det bli svalare. Då ska jag dammsuga. Laga riktig mat i stället för kräm och mjölk som alla människor verka äta nu. Jag tänker torka golvet, plocka undan alla handdukar och vattenflaskor som vältrar sig överallt och stänga av fläkten. Ändå planerar jag för 2 veckor i Alcudia i september. Och jag ser fram emot det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar