Jag har hittat 2 underbara sidor av 2 ljuvliga kvinnor: Bakerella och The Pioneer Woman. Enbart bilderna gör mig lyrisk - man måste titta in för att förstå! Kakor, glass, klubbor, muffins... vilka fantasifulla kreationer! Bakerella: bild på cheesecake pops The Pioneer Woman: bild på pecan pie
Regnet har fallit idag. :) Vi njöt av det, det behövdes så väl! Efter överläggningar har vi bestämt oss för att åka till Alcudia lördagen den 5 september, med Ving. Vi har tittat på hotellet Alcudia Pins som ligger precis vid stranden och ser så hääääääääääääärligt ut! Vilken underbar strand och vilket underbart vatten! Jag har hormonsvängningar i kroppen på grund av Provera, jag är arg, grinig och snarstucken och stackars David och resten av familjen får känna på det! Usch, vad hemsk jag är! Hoppas jag inte blir så där hemsk när jag kommer i klimakteriet! Nåja, här kommer en bild på stranden som jag kan njuta av.
2 juli. Kl. 11.00. 34 grader i skuggan. Lätt bris och klarblå himmel. Fukt och värme dallrar i luften, marken är torr och törstande. Plats: Alanya, Turkiet? Nej, Alnö, Sverige. I en sådan här situation är det idiotiskt att tänka på en utlandssemester, trots att det inte bara är värmen som drar när man lämnar Sverige, det är också atmosfären och maten. Det är 19 grader i havet, ca 23 grader i sjöarna och de få vindsfläktar som dyker upp är sporadiska och lynniga. Fukten dryper om tvätten. Gräsmattan blir alltmer gul. Grannen sopar sand i den stenbelagda gången med bar överkropp. Den första känslan som dök upp när jag vaknade var svettighet, om det nu är en känsla. Årets varmaste dag. Mjukglassen blir dyrare och mer åtrådd, fläktförsäljningen är hysterisk. Portabel luftkonditionering är ett måste. Siestan får ett nytt ansikte i Sverige, i Norrland. För det är här värmen är som mest påtaglig. Sommaren känns med ens lång, lång, lång. Som ett sommarlov. På fredag - möjligen - skulle det bli svalare. Då ska jag dammsuga. Laga riktig mat i stället för kräm och mjölk som alla människor verka äta nu. Jag tänker torka golvet, plocka undan alla handdukar och vattenflaskor som vältrar sig överallt och stänga av fläkten. Ändå planerar jag för 2 veckor i Alcudia i september. Och jag ser fram emot det.
Vilken man! Jag har världens bästa man. Med högt blodtryck så tål jag inte värmen särskilt bra, så när jag bestämde mig för att klippa gräset som är skyhögt efter en månads fri växt, så förstod jag att det skulle bli mycket avkylning senare... David blötte handdukar, flyttade mig till hammocken och sa åt mig att vila tills jag var bättre. Senare tvättade vi en husvägg som vi ska måla senare, jag måste ha fått lite av medlet i ögonen, för plötsligt såg jag inte riktigt, det var som att se genom vatten, helt "distorted" (vad heter det på svenska??) - ja, just ja, förvrängt! David förstod vad det var, jag trodde att jag höll på att få glaskroppsavlossning, men han tog mig till övervåningen, satte på duschen och duschade ögat ordentligt. Och då såg jag! Vilken underbar, underbar känsla! Min älskade David, som har sådan insikt och omtanke om mig. Som är rådig när jag själv förlorar instinkten. Han är så omtänksam. Tänk om alla kunde få ha sådana kärleksfulla makar. :)
Förändringen som fanns i mammas lever är borta! Kan det verkligen vara så att ett par månaders gemensam fasta och bön har gett så underbart resultat? För det syns ingenting längre! Hon var så lättad och lycklig när hon fick beskedet! Jag vet att böner hjälper, att Himmelske Fader lyssnar på oss, var och en när vi är uppriktiga och ärliga. Och jag är så tacksam för att Han lyssnade. :) Det gör Han ju visserligen alltid, men ändå. Det känns så bra. Värmen har gått ner - en smula. Var över med en liten bordsfläkt till svärföräldrarna så att det blir drägligt i varje rum. Ja, vad ska man säga, det ÄR inte lätt att bli gammal för alla. Sjukdomar och tillfälliga tillstånd blir förstorade och livet blir svårt att leva. Dödsångest och uppgivenhet. Tänk om alla visste att det här livet bara är en kort stund, att det finns liv efter döden. Varför skulle vi annars lära oss att älska, att leva? Jag är så glad för att jag vet att döden också är en del av livet, av utvecklingen. It makes sense, på alla plan. Eller hur?
Värmen fortsätter... Idag var det som mest 34 grader i skuggan och nu klockan 20 är det 28! Pollenca på Mallorca? Nej - Alnö, Sverige!! Hjärnan är fortfarande lika seg och blodtrycket stiger. Tur att det finns svala nedervåningar och fläktar! :) Jag orkade bara med sakramentsmötet i kyrkan idag, blodtrycket var så högt efteråt att jag fick åka hem och kyla ner mig. Det är så skönt att det finns MormonMessages på YouTube vid sådana tillfällen, så att man kan få andliga budskap rätt in i rutan. Underbart. Jag och David samt syrran och hennes man stannar hemma från resan till Templet den kommande veckan; vi har bett om att få vägledning och fått till svar att vi ska stanna och stödja mamma. Och det känns rätt. Mamma blev jätteglad när jag ringde och berättade det, men familjen är viktigast - av allt. Det känns underligt att höra andra prata om mammas cancer, det blir så allvarligt då, så verkligt. Men det är ju verkligt, hon har cancer, och det är allvarligt. Tillsammans kan vi kämpa för att hon ska bli frisk, om det är meningen. Tro, böner och fasta kan göra underverk, och om det är möjligt så ska det bli verklighet. Jag är så tacksam för evangeliet, för att jag vet att familjer varar för evigt, att vi är eviga. Vilken underbar känsla att veta att ingenting värdefullt försvinner, att det följer oss in i evigheten. Underbart. Dagens länk: En film om verklig kärlek, om en kärleksfull och kristuslik makes omsorg om sin eviga kamrat, sin hustru.
Tihi! Nu är jag tillbaka och livet är komplicerat. Det ska det väl vara? Mamma har cancer, jag är barnlös och det är 30 grader i skuggan. Men ibland ser man inte välsignelserna för de stora prövningar som lurar runtom en; jag är faktiskt lycklig. Jag vet att jag har sanningen i mitt liv, att jag inte behöver söka, utan jag behöver utöva och älska. Det är så varm ute att hjärnan känns som sirap, kroppen rör sig långsammare än någonsin och det fullkomligt dallrar av hetta överallt! Och inget regn. :) Det är sommar och det är underbart. Tack och lov för skugga och fläktar. Och tidningar som man kan läsa även med en hjärna som inte fungerar riktigt.
