jag kan, jag kan, jag KAN!!!

Jag känner mig märkligt sorgsen nuförtiden. Trots att himlen är blå, snön gnistrar vit och vacker och det närmar sig våren; så stiger tårarna i ögonen och en djup smärta sjunker i magen. Svaret finns så nära. En gammal vän fick sitt sjunde (!) barn före jul och en annan mycket god vän är gravid med sitt sjätte. Själv inser jag att min ägglossning inte fungerar som den ska (eftersom ägglossningstesten visar falskt resultat i mitt fall och ger mig dumma förhoppningar) och att jag därför inte kan bli gravid på egen hand. Nyfödda, gravida och små knubbiga, goa bebisar överallt. Magar i vädret, både önskade och oönskade. Barn som kommer att födas till både lyckliga och stolta föräldrar och en del som kanske kommer att få en hård uppväxt med skrik och hårda ord. Det känns ofattbart orättvist att jag inte kan få ett barn. Jag har funnit en underbar man och har ett liv fyllt av glädje, kärlek, vänskap och familj; men inget barn. Är det jag som är dum som saknar det jag inte har? Är det jag som tror att ekvationen borde innehålla mer än detta för att vara fulländad? Kanske jag vill ha för mycket? Jag kanske inte förtjänar att få ett barn. Ibland känns det så, som att jag har fått min beskärda del och att jag får glädja mig över det; inte önska ännu mer. Jag vill inte vara girig. Men jag vill ha barn.

Och istället för att sätta mig ner och känna vanmäktig sorg över alla som HAR barn och att min ägglossning inte fungerar; så kan jag sikta på vad jag faktiskt KAN göra:

* Jag kan fortsätta äta enligt LCHF, för det fungerar
* Jag kan gå ner i vikt, för det har jag bevisat att jag kan
* Jag kan använda Puregon och Ovitrelle för att äggen ska mogna och lossa, för det har fungerat en gång förut
* Jag kan bli gravid - för jag har blivit det en gång förut

Så - JAG KAN.
Och - JAG VILL.
Och - JAG SKA.

Nästa vecka bär det av till Österåsen för bonusdagar och då tänker jag äta gott, simma, bada, träna lite, promenera och andas mycket frisk luft, lyssna på vacker musik, sjunga och arbeta på min självkänsla, min avslappning, min mindfulness.
Därefter bär det av till Karlstad för en vecka och då ska jag jobba på arkeologitentan, promenera, äta gott, andas frisk luft och arbeta på min självkänsla och viktnedgång.
Veckan efter är jag i Templet och det talar för sig själv; där arbetar jag på mitt förhållande till Himmelske Fader, för Han VET vad jag är värd.
Och efter den 11 augusti, om knappt 6 månader, tänker jag återvända till Doktor Fryklunds läkarpraktik i Härnösand minst 15 kilo lättare, med en starkare friskare kropp, ett starkare, friskare psyke, en fil kand och en accepterad ansökan till arkivarieutbildningen: OCH JAG TÄNKER BLI GRAVID OCH BEHÅLLA ETT FRISKT BARN. Jag tänker föda ett friskt barn, eller flera. Och jag om min man ska bli föräldrar nästa vår eller sommar. Och jag ska bli världens bästa mamma.

Jag kan bli det. :)