Måndag och april!

Oj, vilket långt inlägg jag skrev för ett par dagar sedan - och givetvis försvann det innan jag hann publicera. Ibland tror jag att det är meningen, att jag har "fått av mig" skrivlusten. Det kanske inte är meningen att det ska publiceras.

Ny vecka, ny måndag. När jag var liten så kändes veckorna oändliga, liksom helgerna. Idag är tiden ständigt flyende. Våren är här, snön smälter väldigt fort nu och de jättehöga drivorna sjunker ihop till smutsiga kullar påminnande om en lång, kall, snörik vinter. Jag saknar den inte. Visst är det underligt att, ju äldre jag blir, desto underligare känns övergången till en ny årstid. Att snön verkligen ska smälta var något jag inte betvivlade eller förvånades över som liten. Idag, snart 39 år gammal känns den insikten allt längre bort. Jag blir FÖRVÅNAD när snön smälter, gräsmattan lyser gul och platt mellan fläckarna och blommorna börjar dyka upp här och där. Har det att göra med att min känsla av hopp blir allt mindre, ju äldre jag blir? Det vore i så fall oerhört sorgligt.

Den här helgen har kyrkan haft Generalkonferens, direksänt från tabernaklet i Salt Lake City. Lördag och söndag har varit uppbokade av satellitutsändningar, matlagning och måltider. Gårdagens eftermiddag tillbringade jag dock hemma, det blir tröttsamt att sitta på hårda stolar i längden. Budskapen har rört sig kring det heliga äktenskapet, befallningen att gifta sig, att bibehålla andligheten i våra liv, vara förberedda, eniga och starka. Dallin H Oaks fångar alltid min uppmärksamhet med sina tydliga och kraftfulla tal, den här gången talade han om önskningar och behov. Det går att åsidosätta behovet av mat för det större behovet av att fasta. Det går även att åsidosätta behovet av tak över huvudet och sömn för det större behovet av att uppnå ett betydelsefullt mål. Den här helgen har jag känt mig uppmanad att stå upp för det som är rätt, att fortsätta göra det som är grundläggande och förstå vad som är celestialt. Vi behöver alla lära oss att leva efter celestiala lagar - här och nu, annars kan vi inte göra det i evigheten. Det är här vi grundlägger våra vanor.

Jag har lärt mig ytterligare saker de senaste dagarna; och det är att Läran och Förbunden är inspirerad skrift för alla sista dagars heliga IDAG. Jag behöver den i mitt liv, den klargör en hel del för mig, upplyfter både mig och David och hjälper oss att göra oss av med sådant som inte är betydelsefullt.

Frösådd och kryddor

Onsdag. Ny start på bloggandet.

Idag har jag äntligen satt pumpafröna och squashfröna! De står nu övertäckta av plastfolie i mitt varma söderfönster och svettas underbart. Så småningom sätter jag dem i större krukor och någon gång i maj sätter jag ut dem direkt i varm, gödslad jord, gärna blandad med lite sand. Det kommer att bli ollonpumpor "Honey Bear" och "Black Zucchini". Pumporna blir mörkt gröna, relativt små och får gult, saftigt fruktkött som är perfekt för ugnsstekning, soppor, pajer och liknande. Squashen blir svartgrön och skörden riklig, vilket jag längtar efter. Förra året fick jag både vintersquash och pumpa av Kristina, härliga plantor som tog sig ENORMT i mina pallkragar. Pumporna spred sig överallt och jag fick flera stycken som jag kunde använda i matlagning, stora gyllengula och ett par gröna också. Zucchinin blev mörkgrön och frodig, jag fick både JÄTTESTORA (ca 5 dm långa och drygt 1 dm i omkrets) och mindre. Alla var underbara att äta och jag gav bort massor. I fjol sådde jag och skördade även blandsallad (såband), morötter och gul lök. Salladen var oerhört tacksam (drivbänk med lock fungerade underbart), morötterna skördade jag alldeles för tidigt och gallrade inte tillräckligt, så de blev pyttesmå. Löken blev aldrig riktigt stor, jag tror att jag hade för lite jord i den kragen. Blomkålen, vars plantor jag köpte på Ljustorps handelsträdgård fick en parasit och dog innan det hann bli mer än druvsmå kålhuvuden. Sorgligt! Jag planterade även tomater, men de blev rankiga och fula, och frukterna blev aldrig riktigt klara. Jag tror inte att tomater passar här, det blåser för mycket och jag har för lite odlingsmöjligheter.
Sedan satte jag även sommarmalva, riddarsporre, pion, akleja och jordgubbar, varav malvan växte mest och blev vackrast. Jordgubbarna känns inte heller som något för mig.

I år blir det som sagt pumpor och squash, men även ruccolasallad, morötter (såband), spenat (såband), lin och sommarblommor. Allt ska direktsås när jorden är varm, nylagd, gödslad och blandad. Jag har även planer på att sätta ett nytt fruktträd, förmodligen plommon. Vi tänker förmodligen ta ner det gamla äppelträdet, som aldrig har burit frukt så länge jag har bott här (snart åtta år). Jag har också lite hemliga drömmar om potatis och mer sallad, men vi får se vad som får plats i pallkragarna. Det jag definitivt behöver är mer jord, gödsel (kanske från ett stall i närheten?) och ett bra ogräsmedel. Jag måste också sköta om marken mer, genom att klippa gräset oftare. Och så har vi ju den nya jordplätten vid brevlådan, också, där jag planterade funkia och några fetblad i höstas. Massor av ogräs kom helt gratis med den VÄLDIGT DYRA jorden, som enligt försäljaren var "perfekt för odling", men det skulle - också enligt honom - vara åkerjord. Nåja, vis av erfarenheten, eller åtminstone en smula skeptisk inför fler, ska jag se till att ogräset i år inte kväver mina drömmar om en blommande halvrundel nedanför brevlådan. Och jag ska sätta lökar där, också. Påskliljor och tulpaner.

Så, nu är jag definitivt klar för dagen vad det gäller trädgården den kommande sommaren. Tre goda brödlimpor ska bakas idag och ges bort och jag ska göra en stor sats gryta eller gratäng, också, även det att ge bort. Det blir en trevlig omväxling mot min sedvanliga dagslättja! ;)

Börjar året med sista mars?

Självklart inte, dock har jag lagt av med bloggandet i större utsträckning och ägnat mig åt mycket annat. Sammanfattningen av de gångna sex månaderna blir:

Min svärmor Eivors sjukdom och död den 17:e december 2010. Begravning 21 januari. Vi ska sprida hennes aska i Hamrafjällen på hennes födelsedag, den 30 juni i år.
Jag fick ett nytt ämbete som rådgivare i Unga kvinnor, tillsammans med Marie som president och Lillemor som första rådgivare - och tvingades lämna Primär!!!
Jag blev gravid, helt utan hormonmedicinering, men det slutade i missfall i slutet av februari. Var hemskt illamående de sista dagarna, blödde dock inte lika mycket eller hade lika ont den här gången som tidigare. Besök hos Ludmila var positivt, hon sa att jag KAN bli gravid av mig själv, jag ska hålla reda på ÄL och sedan ge järnet. Hon är för rolig. ;)
Vad mer har hänt? Bert, min svärfar, har hanterat ensamheten på ett utomordentligt sätt, jag och David är så stolta över honom, och tacksamma för att han är så stark. Han har anlitat en städfirma som städar varannan vecka, beställer hem mat fem dagar i veckan från en lokal cateringfirma och har hjälp med tvätten av hemtjänsten 2 gånger i månaden. Vi besöker honom runt 1 gång i veckan. Det är underligt, förut var vi jämt där, men nu när Eivor är död så blir det inga nästan dagliga telefonsamtal eller ständiga besök. Det fungerade också, men på sätt och vis är det skönt att inte vara ständigt påpassad. Bert är väldigt snäll, oerhört omtänksam. Jag är bara rädd att vi inte ska ge honom det han behöver, för han ber ju aldrig om något!
Min storasyster AL fick stora problem med njurstenar och fick åka till Umeå för sprängning, sedan hade hon kateter till ena njuren i nästan 2 månader innan den kunde dras och allt såg "normalt" ut igen. Det tärde på henne. Med det och mitt missfall så fick vi bättre kontakt med varandra; prövningar är bra på det sättet. :)

Ja, LCHF är det bara att lägga på hyllan - permanent. Det är ingen nyttig metod att gå ner i vikt eller vara frisk, inte för någon - i längden. Det finns en metod som jag VET fungerar och som ingen kan göra om: VISDOMSORDET.

* Grönsaker och frukt: ska användas med försiktighet och tacksägelse
* Nötkött, fläsk, vilt, lamm, fågel: ska användas sparsamt
* Säd såsom vete, ris och havre: vilka är livets ”stav”

Att helt undvika:

Alkohol
Tobak
Te och kaffe
Droger, olagliga eller lagliga

* Upphör med att vara lat
* Upphör med orenhet
* Upphör med att sova längre än nödvändigt
* Gå till sängs tidigt – så ska jag inte bli trött
* Kliv upp tidigt – så kommer min kropp och mitt sinne att bli stärkt

Bra vägledning:

* Din kropp är sådan att den ska kunna tillåta din ande att fungera genom den
* Skydda och vakta din kropp
* Inta inte något som skadar kroppens organ – kroppen är helig
* Kroppen är ditt sinnes instrument och grunden till din karaktär (!)
* Min kropp är den helige Andens tempel – som bor i mig (1 Kor 6:19)

Om motion:

“Rest and physical exercise are essential, and a walk in the fresh air can refresh the spirit” Ezra Taft Benson


Så - 25% av året har gått och det är 9 månader kvar tills vi firar slutet av 2011. Vad vill jag uppnå med resten av det här året? Vilka är mina mål? Det jag vill uppnå under det här året är:

HÄLSA

* Regelbundna måltider och varierad, hälsosam kost
* Regelbunden motion, 3-5 gånger/vecka (inklusive promenader, aerobics, simning)
* Väga som jag gjorde när jag kom hem från Österåsen i november 2008.

HUSET

* Bygga och installera ett nytt badrum
* Måla om sovrummet och tapetsera en fondvägg
* Så och skörda blommor och grönsaker samt plantera ett fruktträd

PERSONLIGT

* Ta regelbundna ÄL-tester
* Skriva färdigt en av böckerna Cadgwith eller Frankie Evertree och skicka in till ett förlag

Det är inga överdrivna mål eller önskningar, de ligger inom ramen för vad jag kan göra om jag anstränger mig bara en smula varje dag. Den stora frågan är om jag VILL förvalta min kropp vist, förvalta mitt hem på ett klokt sätt, se till att jag är fertil och har tillräckligt med självtillit för att använda mina talanger fullt ut?

Falsk minestrone med apelsin

Ibland känns det falska helt rätt. Jag vill inte göra en "riktig" minestrone, vad det nu är, jag nöjer mig med att använda de många kilon av köttfärs som fyller frysen. Och då blir det ofta soppa. Jag älskar soppa! Det är enkelt att göra, det är mättande och det passar så suveränt bra när det blåser ute och löven virvlar till marken. Så här är min falska minestrone, hur falsk den är vet jag inte, men den är åtminstone god.

Falsk minestronesoppa/gryta med apelsinsmak

ca 800 g köttfärs, tinad
3 förpackningar krossade tomater
5-6 buljongtärningar (helst höns)
apelsinpeppar, cayenne, vitpeppar, svartpeppar, örtsalt, spiskummin (vitlök är valfritt)
2 gula lökar, grovt hackade
4 morötter, strimlade med potatisskalaren
1 bit vitkål, strimlad med kniven eller vad man nu vill använda
smör
vatten

Stek köttfärs, lök, vitkål och morötter i smör. Tillsätt krossade tomater, buljongtärningar, vatten och kryddor och koka ca 15-45 minuter, beroende på hur mjukt och smakrikt du vill ha allt. Färdigt! :) Servera med ett färskt bröd och eller gör den krämig med crème fraiche eller vispgrädde á la LCHF. Tillsätt gärna lite outspädd apelsinjuice för den där extra apelsintouchen.

Politiska funderingar - dagen efter

Vilken underbar dag! Solen skiner, det är klarblå himmel, getingarna segar sig fram för att hitta något ätbart. Musklerna värker pga kolhydratsbrist och jag är ständigt trött. Men jag ska inte och vill inte klaga.

Runtom mig lever människor på gränsen till överlevnad varje dag. De andas ångest, uppgivenhet, ensamhet, sorg och besvikelse. Jag tänker på många som utförsäkras från Försäkringskassan, enligt gällande regler, trots att de inte äger förmågan att arbeta i någon grad. Det är omänskligt. Tänkte inte Alliansen på detta när de instiftade de här reglerna? Trodde de att alla sjuka människor magiskt skulle återfå någon grad av hälsa för att passa in i systemet? Men de som inte passar in i systemet, som trots allt fortsätter att vara oförmögna att arbeta - vad finns det för lösning för dem? Det är många politiska partier som kallar sjukreglerna för omänskliga. Och det är de, för de som inte fångas upp. Reglerna går att tillämpa på alla som kan rehabiliteras för att sedan återbördas till arbetslivet i någon grad. Men för de som inte kan? Läste det beryktade "Klamydiabrevet" i natt och blev iskall. Vägrar Alliansen att ta itu med dessa människor?

Den här kvinnan är inte ensam. Det är fler - runtom oss - som i nuläget riskerar att utförsäkras. De förlorar sin enda inkomst, oavsett om det är en privat finansierad sjukförsäkring eller en statlig. Vad ska de då göra? OM Alliansen fortsätter att "regera" i Sverige under ytterligare 4 år så måste det ske en förändring. Vi svenskar kan se till att den förändringen inträffar. Det måste vi. Alla som har röstat på en fortsatt Alliansregering för att de vill ha fortsatt bättre lön och lägre skatter förstår inte vad den förbättringen innebär för vår välfärd. De förstår inte att den permanent skadar vården, skolan och omsorgen. De kan inte se att det innebär att människor de älskar, känner eller ser på väg till skolan eller jobbet en dag kommer att sitta på en bänk i stan. Utan boende, utan inkomst. Utan någonting i Sveriges avlånga land som beskyddar dem. Var är Sverige på väg? Strunt samma vilket parti som sitter med majoritet i Riksdagen, det är inte människorna där som är viktiga. Jag struntar i vilka frontfigurer som förknippas med varje parti; jag vill se uppriktig omtanke om Sverige och svenskarna. Jag vill se förståelse för dem som idag inte omfattas av de gällande reglerna, de som hamnar i kläm. Det behövs förutseende, mänsklighet, vidsynthet, kärlek. Empati.

Jag har ingenting att klaga på; men om min man råkade ut för en olycka och blev kroniskt handikappad och/eller arbetsoförmögen så skulle han förmodligen utförsäkras inom ett par år. Vi skulle tvingas sälja vårt hus, hitta en billig bostad och sedan räkna dagarna tills pengarna var slut. Var och en av oss är bara ett eller två steg från randen idag. Vem som helst kan hamna där. Fler kommer att göra det de här kommande åren. Låt oss då se om det är viktigare att skaffa fler jobb än att ta hand om de som verkligen inte KAN jobba. Alliansen arbetar utifrån en svart-vit bild av verkligheten. Vi behöver betydligt fler gråzoner. Eller hur?

Valvaka, lite valångest och illamåendeminnen av krabba...

Söndag.

Vilken dag! :) Väl på kapellet upptäckte jag och maken utspridda saker över parkeringen av privat karaktär vilket ledde mig till att tro att något "fuffens" hade ägt rum där... Så jag kikade i soptunnan och: lo and behold - där låg ännu mer saker som bara stank stöldgods..! Jag ringde upp tjejen vars namn stod i den tappade kalendern och fick bekräftat att hon och hennes familj hade haft inbrott i sin husbil dagen innan mitt i centrum. Hmm, och sedan dyker en del av grejorna upp här - spännande! Usch, vad hemskt att råka ut för det där, jag skulle känna mig så ARG och förtvivlad att någon har gjort våld på mina saker och framförallt kränkt mig. Det är givetvis inte lika vidrigt som att bli misshandlad, men det är ändå skrämmande och kränkande. Fy skäms på giriga människor som inte har respekt för andras saker! Men de slängde åtminstone sakerna i en soptunna, inte på marken. Det var nästan som om de ville att sakerna skulle hittas. Hmm. Nåja. Polisen kom ett par timmar senare och ville se var jag hade hittat sakerna och sedan rotade de runt efter mer grejor på området. Barnen var aktiva i sökandet, också, jag berättade det mesta och de blev väääääldigt nyfikna på att hitta saker som de INTE fick röra utan skulle berätta om för en vuxen. Oj, vad de letade. :)

Ja, vad mer? Igår åkte vi till svärföräldrarna för att äta färsk krabba. Jag har aldrig ätit det förut, men tänkte att det måste vara underbart eftersom både hummer, räkor och kräftor är så gott. Men icke. Jag mådde verkligen illa! Och varje krabba vägde säkert ett kg!! De var kluvna i hälften och 90 % bestod av en brunaktig, romblandad makrilldoftande grunka som inte gick att äta. Resten var ätligt, men otroooooligt svåråtkomligt! Åh, vad jag petade med det där smala, virknålsliknande redskapet..! Och det fanns såser till, vilka jag struntade i eftersom varje tugga var millimeterstor och inte riktigt inbjöd till att dränkas i hovmästarsås á la senap och ättika. Det var en varm, svettig och illamående kväll och det hjälpte inte att veta att jag hade ätit mat för ungefär 150 kr - priset hjälpte inte smaken ett dugg. Jag hade hundra gånger hellre ätit innanmätet till en calzone. :)Kontentan: Ingen mer krabba = USCH!

Gårdagens prommis tog knäcken på mig, jag är fortfarande alldeles trött och jag inser att sockret tar längre tid på sig att försvinna den här gången än tidigare. Jag har mer huvudvärk och blir yr och illamående på kvällen. Inte så roligt. Men jag laddar med vatten och hoppas på bättre dagar. :) Imorgon blir det studiebesök på Medelpadsarkivet - det ser jag i varje fall fram emot!!!!!

Dag 3 av ...?

Tröttheten är ett välkänt tecken så här från början med LCHF och de här första dagarna är inget undantag. Men vädret var vackert och maken glad så vi gav oss ut på promenad. Och utan att någon märkte det så blev det den "långa" promenadsträckan. Vi har en lagom och en lång, varför vi inte har en kort vet jag inte. Hmm. Den lagom långa är runt 5 km, den här är nästan en mil. Upp och ner är den, slingrande och krokig med hästar, kossor och får, så man får inte tråkigt. Förutom på vintern, då är den ganska kall och lång och hal. Men då går vi aldrig här. Så tröttheten slog in när det var ungefär 1/5 av vägen kvar, då formligen kände jag hur energin tog HELT slut. Men jag måste ju fortsätta, det känns löjligt att tvinga maken att hämta bilen. Skulle jag sitta där på en stubbe med bara ett par kilometer kvar och vänta in honom? Usch, nej. På tal om att formligen känna; efter bara några kilometer kände jag hur benmusklerna svällde. Jag har väldigt lätt att få muskler, jag borde förmodligen ha satsat på någon form av styrkesport, kanske varpa eller tyngdlyftning eller något i den stilen. Jag har gigantiska vadmuskler, jag skojar inte. Så nu har väl de första förlorade kilona kommit tillbaka i form av muskler. Skit också!
Nåväl, dagen har varit väldigt givande; jag har inte ätit en smula kolhydrater, handlat inför veckan, ätit färska morötter från "landet", promenerat, myst och sett det första avsnittet på 3:e säsongen av Merlin. Älskar den serien. Ja, jag vet att det är en tonårsserie, men det hjälps inte, den är sååå bra!
Nu ska jag faktiskt bara slöa en liten stund, duscha och sedan fara till svärföräldrarna för att äta en hel krabba. Lördagkväll. :)

Whooooooooooooa ajm bäck!

Så - då var det dags för LCHF igen. September är snart avklarat och hösten väntar runt hörnet. Är jag lycklig? Absolut. Och nu, när jag har tillbringat de senaste månaderna med att smälla i mig kolhydrater i dess farligaste form (rent socker) så är det dags för att sadla om till LCHF - igen. Det har verkligen fungerat för mig och jag vet inte varför jag slutade. En kombination av idioti/dålig karaktär/slarv förmodligen. Idag är andra dagen. Mitt liv so far?

Vi har stannat av fertilitetscirkusen. Det får bli som det blir - men vi satsar inte på det fullt så innerligt som tidigare. Det känns faktiskt skönt.

Jag har kommit in på Arkiv- och information på Mittuniversitetet, för andra gången. Den här gången ska jag fullfölja bägge kurserna och utbilda mig till arkivarie. Det är det enda yrket som har något framtid, det vill säga baserat på mina kunskaper och intressen.

Davids föräldrar är hängiga, det har varit en svår sommar för dem - och för oss.

Sommaren, särskilt juli månad, var otroligt varm/het. Varje dag hade en medeltemperatur på ungefär 28 grader. Det är hemskt när man inte klarar av värme.

Vi har målat om Hamrastugan och bytt ytterdörr.

Jag fick ryggskott (för första gången i mitt liv) dagarna innan Hamra och lyckades även skada benet - yihaaa! ;)

Jag har ett nytt ämbete i kyrkan: Solstråleklassen! 5 små energiska knippen som springer i alla riktningar om jag inte kontrollerar dem med kakor och fascinerande bilder/frågor/utmaningar. De är helt underbara och jag älskar dem.

Vi spenderade semestern i Hamra, Sösjö och här hemma.

Så, det var kanske allt, jag minns inte riktigt. Den senaste tiden har jag upplevt att tiden bara flyr ifrån mig och att jag tillbringar alltför många timmar här, framför datorn. Energinivån är väldigt låg, humöret likadant och jag är ofta förkyld. Dags alltså att ta itu med detta och att höja de positiva nivåerna ordentligt! Jag har mål för LCHF, liksom tidigare vill jag gå ner i vikt. Det första målet är dock att bli av med sockerberoendet. Mina delviktsmål belönas med vissa saker, bland annat massage och SPA-besök och jag behöver dessa belöningar att se fram emot, för att behålla motivationen när den börjar bli seg. Nå, nu är det dags att avrunda och fortsätta studera föreningsarkiven i Sverige. Livet är till för att levas och det går inte an att gömma sig under täcket bara för att man inte orkar ta tag i sig själv. ICKE!!! Jag klarar ALLT. :)

Jillian Michaels - min guru

Tre källor till vetenskapliga bevis för följande uttryck: VILL MAN SÅ KAN MAN.
Amerikanska fitnessexperten Jillian Michaels, mest känd från TV-showen "Biggest Loser", där hon skriker, peppar, hotar och kör med överviktiga amerikaner och aussies har kommit ut med flera träningsfilmer och böcker. Hennes hemsida; http://www.jillianmichaels.com, berättar att ursprunget till hennes vilja att träna och hjälpa överviktiga kommer sig av att hon själv var överviktig som tonåring. Svårt att föreställa sig. Det spelar dock ingen roll, för när man väl ser in i hennes skoningslösa blick som säger: "Ger du upp så letar jag upp dig, släpar ut dig (i håret/i regnet) och kör så hårt att du kräks!" - då finns det ingen annan utväg än att slutföra det. Man får dåligt samvete bara man tar 5 sekunders andningspaus för att inte svimma på golvet av ren utmattning och dålig kondition. Men bättre blir det! Efter några gånger, till och med efter sporadiska träningspass någon gång i veckan, blir det verkligen bätte. Hon vet vad hon pratar om. Hennes bok "Master your metabolism" handlar om att vi äter oss själva till övervikt och påföljande sjukdomar och för tidig död. Men hon säger även att vi kan äta oss ur det; det finns mat som hjälper oss att gå ner i vikt, inte bara beroende på mängden utan på kombinationen. Innehållet: vitaminerna, mineralerna, fettet, sammansättningen av näringsinnehållet påverkar oss positivt. Det kan vara bra för hjärtat, blodet, hjärnan, cirkulationen, anticancer mm mm - men hon menar att en hel del mat (gärna lokalproducerat och ekologiskt) kan göra vår kropp frisk - och SMAL. Kokboken, som kom ut bara för en månad sedan, är full av härliga recept - dock utan bilder - som inspirerar och får en att tänka lite längre än bara till filen och mackan. Hon räknar upp MÄNGDER av nyttiga livsmedel som ska finnas i kylskåpet. Så förlåt, Dr. Dahlqvist, jag överger LCHF helt och hållet och övergår till ordentlig motion 3-5 gånger i veckan, hälsosam mat, frukt och grönt och massor av nyttiga oljor och syrligheter. Jag litar på att det här är gjort med visdom, jag vet att LCHF fungerar viktmässigt, men jag är däremot inte ALLS säker på att det är nyttigt för kroppen i längden.
Dagens frukost blev faktiskt fil och mackor; men fullkornsbrödet täcktes med ruccola, getost, valnötter och ekologisk honung medan filen fylldes med jämtländska blåbär. So there. Och strax ska jag grädda Rosendahls frukt- och nötbröd; 2 tunga, härliga surdegslimpor. Nu är det surdeg som gäller helt och hållet; jag gjorde min egen rågsurdeg för några dagar sedan och igår var den bubblig och härlig, precis som den ska vara. Nu blir det alltså ett saftigt, fruktigt och nötigt bröd till middagssoppan. Det är härligt, för jag älskar bröd!

Shredding och sommarkänslor

Vilken härlig vårtid det är! Vitsippor överallt, grönskande björkar, grönt gräs, doften av grillat hänger i luften..! Jag älskar den här årstiden, där löftet om sommar fortfarande vilar rikt och vinterns isiga minnen ligger precis bakom hörnet. Antibiotikakuren är över och jag och min man mår bättre. Kroppen påverkades hårt av alla mediciner, vi var extremt trötta i över en vecka. Däremellan fick jag mens (igen), förmodligen på naturlig väg, men ändå! Inga besvärande hormonsvängningar den här gången, dock, vilket alltid känns bra. Armarna är som spaghetti just nu, jag har precis avslutat en 20-minuters stenhård träning med Jillian Michaels, den är intensiv, rolig och den TAR!! Redan efter en vecka märker jag att min kondis är oerhört mycket bättre och musklerna känns betydligt fastare. Magen är plattare och benen spänstigare. Men jag har dragit på mig en hälsensinflammation av allt hoppande och skuttande, jag är nog för tung för att göra det här, men det struntar jag i. Eller så har jag fel slags skor, men det struntar jag också i. Så länge jag rör på mig så kan jag acceptera smärtande hälsenor, det är jag van vid.

Den kommande veckan ska jag plantera rabarbern och hallonbuskarna, de växer så det knakar i mitt kök, och sedan följer pionen (som snart är 1 meter hög i köket) och funkian. Jag ska fylla alla pallkragar med jord och kogödsel och plantera ovanstående samt jordgubbar och smultron och sedan ska jag direktså dill, sallad, blomkål och morötter och sätta gul lök och potatis. Jag har en bra känsla om den här sommaren och hösten, det känns som om den kommer att bära mycket frukt, och inte bara i en bemärkelse. :) Mina och min mans föräldrar ska förhoppningsvis också få ta del av skörden; det finns nästan ingenting så underbart som att kunna dela ut frukt och grönsaker. Jag har just gjort en saftig kaka med vinbär och hallon som står och svalnar på bänken i köket; den doftar ljuvligt. Jag funderar på att låta min man ta med sig den till grensrådet i kyrkan imorgon, eller så ger vi bort den. Jag älskar att baka, men jag tänker inte äta den. Bättre att någon annan gör det.

Här är receptet:

Svärmor Eivors kaffekaka

2 ägg
2 dl strösocker
2 dl vetemjöl
100 gram smält smör
3-5 dl bär

Sätt på ugnen 175 grader (lite svalare vid varmluftsugn). Smöra och bröa en springform (ca 22 cm diameter). Vispa ägg och socker pösigt. Vänd försiktigt ner vetemjöl och smör och häll i formen. Sprid ut bären över smeten. Grädda i ca 175 grader ungefär 30 minuter, känn efter med en sticka i mitten, den ska inte vara kladdig. Låt svalna lite. Dekorera med bär och florsocker. Servera med lättvispad grädde eller vaniljglass, eller vadhelst du föredrar. Saftig, låg kaka med smak av sommar.

Trädgårdsarbete, fertilitet, hormonsvängningar och en ...

... obetvinglig längtan.

Idag skruvade jag ihop mitt livs första drivbänk. JAG. Som aldrig blivit anförtrodd något utöver min kokkonst, och som aldrig trott att jag kunde; eller ville. Vi har haft 2 stycken omonterade drivbänkar i över tre år utan att jag har gjort något åt det. Nu är huset fullt av oplanterade blommor och växter som bara väntar på att jag ska skapa ett hem åt dem. Riddarsporrar, sommarmalva, luktärter, flox, funkia, akleja, pion och flera prunkande rosa och röda stenpartiväxter.

Jag har åtta pallkragar som ska fyllas med jord. Markduk att lägga ut under. Fiberduk att täcka ömtåliga frön såsom blomkål, morötter och sallad. Jag ska plantera 1 kg gul lök och skörda hela hösten. Jag väntar mig minst 40 kg, det är vad Bakker utlovade. :)

Det puttrar en gryta på spisen som doftar kummin. Om två veckor kommer 12 kubikmeter åkerjord som ska fylla ut hålet bakom brevlådan och hjälpa till att göra en stor bädd i hörnet av tomten för pion, akleja, kryddor, rabarber och hallonbuskar. Jag ska gödsla med kogödsel och ser fram emot att skörda hallon. Jag ska göra kallrörd rabarbersaft med jordgubbar, som min syster har instruerat mig. Det här ska bli en magisk sommar. Det har jag bestämt mig för. Och när hösten sätter in ska jag vara gravid; och den här gången ska jag och David få behålla vårt barn; ett friskt, välmående barn. Vårt barn. Och vi ska äntligen bli en familj. :)

jag kan, jag kan, jag KAN!!!

Jag känner mig märkligt sorgsen nuförtiden. Trots att himlen är blå, snön gnistrar vit och vacker och det närmar sig våren; så stiger tårarna i ögonen och en djup smärta sjunker i magen. Svaret finns så nära. En gammal vän fick sitt sjunde (!) barn före jul och en annan mycket god vän är gravid med sitt sjätte. Själv inser jag att min ägglossning inte fungerar som den ska (eftersom ägglossningstesten visar falskt resultat i mitt fall och ger mig dumma förhoppningar) och att jag därför inte kan bli gravid på egen hand. Nyfödda, gravida och små knubbiga, goa bebisar överallt. Magar i vädret, både önskade och oönskade. Barn som kommer att födas till både lyckliga och stolta föräldrar och en del som kanske kommer att få en hård uppväxt med skrik och hårda ord. Det känns ofattbart orättvist att jag inte kan få ett barn. Jag har funnit en underbar man och har ett liv fyllt av glädje, kärlek, vänskap och familj; men inget barn. Är det jag som är dum som saknar det jag inte har? Är det jag som tror att ekvationen borde innehålla mer än detta för att vara fulländad? Kanske jag vill ha för mycket? Jag kanske inte förtjänar att få ett barn. Ibland känns det så, som att jag har fått min beskärda del och att jag får glädja mig över det; inte önska ännu mer. Jag vill inte vara girig. Men jag vill ha barn.

Och istället för att sätta mig ner och känna vanmäktig sorg över alla som HAR barn och att min ägglossning inte fungerar; så kan jag sikta på vad jag faktiskt KAN göra:

* Jag kan fortsätta äta enligt LCHF, för det fungerar
* Jag kan gå ner i vikt, för det har jag bevisat att jag kan
* Jag kan använda Puregon och Ovitrelle för att äggen ska mogna och lossa, för det har fungerat en gång förut
* Jag kan bli gravid - för jag har blivit det en gång förut

Så - JAG KAN.
Och - JAG VILL.
Och - JAG SKA.

Nästa vecka bär det av till Österåsen för bonusdagar och då tänker jag äta gott, simma, bada, träna lite, promenera och andas mycket frisk luft, lyssna på vacker musik, sjunga och arbeta på min självkänsla, min avslappning, min mindfulness.
Därefter bär det av till Karlstad för en vecka och då ska jag jobba på arkeologitentan, promenera, äta gott, andas frisk luft och arbeta på min självkänsla och viktnedgång.
Veckan efter är jag i Templet och det talar för sig själv; där arbetar jag på mitt förhållande till Himmelske Fader, för Han VET vad jag är värd.
Och efter den 11 augusti, om knappt 6 månader, tänker jag återvända till Doktor Fryklunds läkarpraktik i Härnösand minst 15 kilo lättare, med en starkare friskare kropp, ett starkare, friskare psyke, en fil kand och en accepterad ansökan till arkivarieutbildningen: OCH JAG TÄNKER BLI GRAVID OCH BEHÅLLA ETT FRISKT BARN. Jag tänker föda ett friskt barn, eller flera. Och jag om min man ska bli föräldrar nästa vår eller sommar. Och jag ska bli världens bästa mamma.

Jag kan bli det. :)

Bryta mönster

Varför vågar man inte bryta mönster i större utsträckning? Eller rättare sagt; varför vågar inte jag? Jag har hela dagarna för mig själv då jag skulle kunna arbeta stenhårt med att renovera vårt hem, precis som vi vill ha och behöver det. Men gör jag det? Nej! Varför inte? För att jag inte litar på min egen förmåga. Hur svårt är det egentligen att måla ett rum? Eller spackla? Eller tapetsera? Okej, så tapetsera gör man bäst i par - för säkerhets skull - men måla, då? Och det är ju inte alltför svårt att lägga papp på golvet och sätta igång och leta penslar - inte när färgen väl är inhandlad. Jag blir så uppgiven ibland, trött på min egen oförmåga att spränga gränser.

Så idag gjorde jag det. Jag bara lade en stor bit kartong på golvet, drog undan möbler och skräp och satte igång att måla en vägg. Kritvitt. Det blev inte mycket, men det är åtminstone en början! Nu lyser den vita färgen i rummet och påminner om att resten är kvar. Men redan nu ser jag hur friskt och ljust det kommer att bli här inne. Vackert och rent. De små färgaccenterna i gardiner, mattor och kuddar kommer att synas allt bättre nu. Jag kunde ju!

Nystart på det nya året!

Underbart med LCHF!

De kommande månaderna är mitt mål att gå ner i vikt med LCHF och att då förbereda mig för att bli med barn. Eftersom jag har PCO och inte har normal ägglossning så fungerar det bara genom stimulering och jag vill ha de bästa förutsättningarna som jag kan ha inför en graviditet. Jag struntar i baddräkt eller sommarklänningar; jag vill bli mamma. En frisk mamma, en frisk och sund kvinna som orkar leka, springa, bada, simma, åka skidor och luta mig ner utan att bli trött eller andfådd. :) Därför.

Mat idag:
Fläskfärsbiff - 3 stora

ca 600 g fläskfärs
2 hönsbuljongtärningar
2 dl vispgrädde
1 stor vitlöksklyfta
örtkrydda
vitpeppar
smör att steka i samt i ugnen

Häll grädde och buljong i en mikrofast skål och sätt i mikron på högsta effekt i ca 1minut tills grädden bubblar. Tillsätt fläskfärsen, blanda om. Krydda med vitpeppar, vitlök och örtkrydda, forma till 3 handflatsstora biffar som du plattar till (jag formar en stor boll som precis får plats i handen). Värm smör i en stor stekpanna och stek biffarna på medeltemperatur ca 3-4 minuter på varje sida. Efterstek i ugnen med lite smör i ca 10 minuter så att de är helt genomstekta. Servera med valfritt tillbehör såsom paprika eller en creme fraiche sås. Drick vatten till.
1 portion= ca 600 kalorier; ca 70% fett, 1% kolhydrater och resten proteiner.

Jättegott och friskt vatten:

½ limefrukt
1 dm gurka

Skölj limen och skiva, liksom gurkan. Lägg i en kanna och fyll på med kallt vatten. Låt stå en stund och dra - använd samma dag, då smakar det bäst. En smakrik och läskande blandning som passar när som helst och ger vattnet en somrig smak.

God, god kokosmjölkssoppa med sting - LCHF

Man börjar med följande, gärna dagen innan:
Salsa:
6-8 mogna tomater skärs i bitar
½ dl olivolja
5-6 fint skurna gröna chili (konserverad, hot)
vitpeppar, svartpeppar, örtsalt chili
Kokas tills salsan är genomkokt och lagom stark

Soppan:
Skär ett par tomater i bitar, stek i smör
Tillsätt den kylda salsan och rör om tills den är varm. Tillsätt hemgjort jordnötssmör (jag mixar salta jordnötter och tillsätter lite vispgrädde och smält smör för konsistens).
Tillsätt nu ett paket krämig kokosmjölk, 18 % fett och ca 3 % kolhydrater samt ca 2 dl vispgrädde. Rör om. Krydda eventuellt med mer örtsalt och vitpeppar. Värm och servera! Jätteeeeeegod!

Pizzasallad LCHF

LCHF funkar, det gör det verkligen! Här kommer ett underbart recept på pizzasallad som jag redan älskar:

2,5-3 liter strimlad vitkål
3 morötter, strimlade
2 dm purjolök - den vita delen - strimlad
Läggs i kallt vatten.

Koka ihop:

2 dl matättika
1,5 dl rapsolja
1 tsk vitpeppar
2-3 tsk fransk senap
4 tsk strösocker
3 tsk salt
2 tsk oregano och basilika

Dränera salladen och lägg i en bunke, häll över dressingen och rör om. Låt dra i minst 10 minuter innan du äter. Håller ca 1 vecka i kylskåp, övertäckt.

Yeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeees!!

-5 kg!!! Det här funkar verkligen för mig!!! Jag äter gott och tills jag är mätt, och sedan håller jag mig mätt lääääääänge! Hur det få vara så här underbart? 5 kg är borta. På 17 dagar. 2,5 veckor är ju inte mycket tid, men eftersom jag är så otålig så vill jag egentligen inte vänta ett helt år innan jag har kommit till min idealvikt. Men jag måste göra det. Det är det bästa. Och det absolut bästa är att jag inte känner mig frestad att sluta upp med det. Inte ens när det finns underbart chokladiga kladdkakemuffins. Eller vingummi. Eller choklad. Choklad. Jag har känt doften av färskt, saftigt bröd och längtat efter att känna smaken. Men jag vill inte kasta bort mitt resultat eller min oväntade och nyfunna karaktär. Jag ger inte efter för suget - för första gången i hela mitt vuxna liv! Och för mig är det en oerhörd vinst. Hösten är här med klar och kall luft, klarblå himmel och varm sol. Det finns ett överflöd av rönnbär och träden börjar sakta skifta i färg. Om fem dagar är jag, David, mina föräldrar och min tvillingsyster och hennes man i Alcudia. Jag provade baddräkten för ett par timmar sedan och kände mig redo för stranden. Jag är fortfarande väldigt överviktig, men jag är på helt rätt väg nu. Underbart. :)

Det behövs fler recept

Mer mat! Jag börjar få kläm på den här dieten nu. Men det behövs recept, massor av recept för att jag inte ska fastna i det förutsägbara.
Frukost i dag blev 3 stekta ägg och 3 skivor bacon.
Lunch idag blev 1 strimlad paprika och 1 dm skivad gurka - med 1 msk vinägerdressing; 1 dm skivad dansk salami och 50 g skivad ost.
Middag idag blev ugnsgrillade revbensspjäll med vitkåls- och paprika sallad (med vinägerdressing) och creme fraiche sås (paprika/vitlök/svartpeppar/oerhört lite farinsocker)
Mellanmål: Jag gjorde ett runt nötbröd av en blandning av sesamfrön, solroskärnor, salta jordnötter och sötmandlar som jag mixade till ett mjöl, blandade med ett ägg och ca 10 g smält smör. Det körde jag i mikron på full effekt i ca 2,5 minuter tills det var fast och "gräddat". Sedan bredde jag på smör och delade i små bitar - jättegod nötsmak! Och SÅÅÅÅÅ LCHF!!!!
Den här dieten går bättre och bättre, jag känner mig klarare i huvudet, gladare, lugnare men är fortfarande väldigt trött och hängig i musklerna. Och idag fick jag världens sötsug, jag kände doften av smör och socker blåsa in genom sovrumsfönstret och föreställde mig att grannen bakade en stor, härlig, saftig sockerkaka. Och jag föreställde mig hur jag tuggade i mig bit efter bit... Men jag ger inte efter för sötsuget. Jag känner att det här fungerar och att jag mår bra av det. Och jag går ner i vikt! Om insulinet sänks och min fertilitet ökar så är det VÄRT DET - ALLA GÅNGER!!! :)

Alla feta lögner

Hur många böcker finns det om viktnedgång? Förmodligen fler än det finns fog för. Alldeles säkert! Jag håller just nu på att läsa Skaldemans bok "ät dig ner i vikt", och även om jag håller med om det mesta, så behöver jag läsa med skeptiska ögon. För jag har ju matats (!) med idéer om vad som är "bra" för kroppen ända sedan jag var liten. Fett=kärlsjukdomar och övervikt. Men det verkar inte så, inte nu. Jag går ju ner i vikt, men faktum är att jag är tröttare än någonsin tidigare, jag är trött på kvällarna och sover som en stock, förutom att jag drömmer mycket, mycket, mycket! Innebär det att jag egentligen sover väldigt lätt? Drömmarna är grafiska och innehållsrika och de avlöser varandra i intensiva episoder. Musklerna känns tröttare än tidigare - äter jag för lite kolhydrater? Till och med när jag skriver det här - och då har jag ändå varit vaken i 3 timmar - så känner jag för att gå och lägga mig. Hjärnan är vaken, men kroppen är trött, precis så känns det.
Dagens frukost:
5 skivor bacon, 2 stekta ägg, 80 g 31 % ost och 1 msk smör - 1 stort glas vatten. Mycket fett och en del proteiner, men oerhört lite kolhydrater. Jag får nog klämma i mig en tomat eller lite blåbär när jag kommer hem från frissan!!

Fett, fett och mera fett!!

8:e dagen av fett. Vispgrädde, smör, fet crème fraiche, fjällfil, Bregott, ägg, bacon, ost och salami... Och till det äter jag grönsaker, kål, dricker mjölk och vatten. Utan vatten hade jag inte överlevt; jag har ätit så mycket ägg den senaste veckan att jag borde skaffa egna hönor! Samtidigt börjar jag undra om jag kanske äter lite för mycket? Jag har ju ändå inte motionerat något speciellt den här veckan. Hmm. 2,5 kg har jag gått ner, det mesta försvann de 3 första dagarna, och sedan dess verkar det ha stått stilla. Jag får börja att motionera mer och äta mindre ägg - mindre portioner och mer grönsaker. Men ibland så längtar jag efter en vanlig, enkel soppa med ett grovt bröd. Jag längtar efter fettsnål mat med mer kolhydrater. Och ibland, ja ibland, så längtar jag väldigt mycket efter godis. Men jag blir mätt av maten, ja ibland blir jag så äckligt mätt att jag aldrig mer vill se mat. Och om jag kan förknippa mat med något som gör mig mätt och lite illamående så kanske jag inte förblir lika besatt av mat? Kanske jag börjar fokusera på annat i livet, t.ex. att skriva? Jag kan ju alltid hoppas. LCHF, ja, jag ger det 2 veckor till och om jag inte har gått ner totalt 5 kg då så slutar jag. Basta!